Ledare: Det nya Sverige
Får Mats Svegfors och hans Ansvarskommitté som de vill så kommer Kungens vikariepool att drabbas av stora nedskärningar under de kommande åren. Blir det bara en handfull län kvar, 6-9 stycken enligt Svegfors, så lär nämligen antalet landshövdingar - en gång kungliga befattningshavare och majestätets "vikarier" ute i bygderna - knappast bli fler till numerären än vad det finns län att styra över.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Björns hövdingkollega i Uppsala heter Anders Björk. I en debattartikel i DN i måndags sågade Björk hövdingekollegan Svegfors förslag i höjd med anklarna. Björk anklagade bl a kommittén för feghet och dubbelspel och för att sprida osakliga överdrifter när det gäller de kommande storlänens/regionernas betydelse för tillväxt och utveckling.
Anders Björk, Mats Svegfors och Björn Eriksson är tre mycket profilerade och oftast intressanta landshövdingar. Att de i kretsen av hövdingar, generaldirektörer och andra högre tjänstemän i staten går under benämningen "De tre musketörerna" skall inte misstolkas som ett uttryck för ringaktning. Tvärtom tror jag de flesta uppskattar att det svänger om de tre hövdingarna. Många väntar nu spänt på att "d´Artagnan" - hövdingen Per Unckel i Stockholm - skall tagga upp sig och ta sin rättmätiga plats bland musketörerna.
Mats Svegfors har på ett skickligt sätt lyckats få ihop en enig kommitté. Priset för enigheten är dels bristande konkretion i förslagen och dels ledamöter som likt moderaten Carl Cederschiöld, tvingas distansera sig från sina partier. Cederschiöld konstaterade frankt att: " Vi har inte brytt oss om det här med parti i Ansvarskommittén. Vi har försökt hitta lösningar på problem. Sen får väl partiet göra som det vill". (dn.se 27/2)
Så vi får väl se hur det blir. De tre musketörerna representerar var och en för sig strömningar och uppfattningar som är relevanta och tänkvärda. Det torde dock inte finnas någon tvekan om att Mats Svegfors för dagen har ett stort övertag. Runt om ute i de svenska länen och landstinget pågår redan diskussioner och förberedelser för en kommande omritning av de administrativa kartorna.Varje län försöker rita en egen karta där de själva utgör centrum för en ny och större region. Vi kommer därför att få se reformer av läns- och landstingsgränser under de kommande åren.
I allt väsentligt är detta en sund och bra utveckling. Den administrativa/politiska överbyggnaden tål en rejäl bantning. Att använda specialistsjukvårdens behov av större upptagningsområde som paradargument för nya storregioner tror jag däremot är mindre lyckat. Specialistsjukvården passar bäst för den statliga nivån. På motsvarande sätt passar Närsjukvården bäst för den kommunala nivån.