Ledare: Carlsson - den evige SSU-aren
Jag tillhör inte dem som behöver läsa böcker för att få reda på vad socialdemokratin är. Det räcker att se sig omkring i samhället.I Norrköping finns en variant, i Dalarna en annan, i Finspång en tredje och i Stockholm finns en fjärde sorts socialdemokrati.
Det finns människor som med hela sin personlighet utstrålar det bästa med den traditionella socialdemokratin. Ingvar Carlsson är en av dem, skriver Widar Andersson i dagens ledare. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mycket förenar förstås. Men mycket är olika. Det mesta är bra medan annat är något inkrökt.
Det finns människor som med hela sin personlighet utstrålar det bästa med den traditionella socialdemokratin. Ingvar Carlsson är en av dem.
Under lagren av politisk och mänsklig erfarenhet finns det påtagliga spår av den unge och debattlystne SSU-aren Ingvar från arbetarhemmet i Borås. I går träffade jag honom i Erlandersalen på Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm. Han och Anne-Marie Lindgren presenterade den andra utgåvan av sin bok "Vad är socialdemokrati"?
Den första upplagan gavs ut för mer än trettio år sedan. Då var Ingvar Carlsson statsråd och Anne-Marie Lindgren hans medarbetare på utbildningsdepartementet. Deras första bok drog upp gränsen mot bokstavskommunismen; klargjorde skiljelinjen mellan reformism och revolution. Nu är Ingvar Carlsson en vital och aktiv 70-åring som drar mycket folk på sina föredragsturneér. Anne-Marie Lindgren är chef för arbetarrörelsens tankesmedja Idé & Tendens; klok som en pudel och flyhänt med pennan.
Bokstavsvänstern är inte längre något problem för socialdemokratin. Carlssons och Lindgrens nya bok drar därför istället upp gränsen mot den politiska högern; klargör skiljelinjen mellan demokratisering och marknadisering av politiken.
Ingvar Carlsson är upprörd över den borgerliga regeringens dogmatism i ägarfrågor. I boken redogör han och Lindgren för socialdemokratins idéutveckling från starten för 120 år sedan och fram till våra dagar. De ägnar den unge Nils Karleby uppmärksamhet. Samma år - 1926 - som Karleby dog, gav han ut boken "Socialismen inför verkligheten". Karleby argumenterade för att socialdemokratin skulle inta ett mer pragmatiskt förhållningssätt till ägandet. Under de första decennierna ansåg socialdemokraterna att förstatliganden av privata företag skulle gynna småfolkets och demokratins intressen. Nils Karleby, Östen Undén, Ernst Wigforss och andra i den generationen riktade istället in politiken på att dels förstärka människors sociala trygg- och rättigheter och dels på att genom demokratiska beslut begränsa privatägandets - marknadens - inflytande i samhället.
Den borgerliga regeringens fixering vid det privata ägandets överhöghet - utförsäljningen av statliga företag, sjukhus och barnstugor/skolor - påminner om hur socialdemokratin såg på statligt ägande för hundra år sedan.
Marknadsekonomin har - skriver Carlsson/Lindgren i sin bok - väldigt många förtjänster. Men den kan lika lite ersätta demokratin som vad demokratin kan träda in i de privata företagarnas ställe. Att konsumera välfärdstjänster skall inte förväxlas med demokrati. Fördelningspolitiska strider kan inte lösas med valfrihet utan kräver medvetna och avvägda demokratiska beslut.
Ingvar Carlsson är en ideologisk pragmatiker. Han hugger inte in sina åsikter i sakfrågor i sten. Men han vet att såväl i Finspång som i Stockholm och nu likaväl som förr, så krävs det politik och demokrati för att skapa fria och jämlika välfärdssamhällen.