Lärdomar från Integrationsverket
Forskarna Fredrik Rakar och Maria Appelqvist skriver i två artiklar - del två i morgondagens tidning - om vad som finns att lära av det nu nedlagda Integrationsverkets verksamhet.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därför måste vi medvetet börja utveckla den introduktion vi vill att ett fungerande och framtidsinriktat Sverige skall ha i det nya Europa och i en allt mer globaliserad värld.
Tio års erfarenhet av en delvis progressiv integrationspolitik har gett värdefulla insikter om vad som är möjligt för staten att göra på området. Integration är en långvarig och mycket komplex process som inte kan kommenderas fram i ett öppet samhälle.
Vi vill nu varna för att dessa erfarenheter riskerar att gå förlorade om den nya regeringen försöker att återuppfinna hjulet genom att lägga ner Integrationsverket och börja om från början.
Lösningen är inte att lägga ner Integrationsverket och hoppas på att konjunkturen eller länsstyrelserna kan lösa problemen. Istället är det dags att vi på allvar börjar skapa en aktiv och medveten politik som står för utveckling av kvalité i det lokala mottagningsarbetet. En bra början är att använda det vi redan har: en förståelse för hur introduktionen kan samordnas ute i landets kommuner.
Vid Integrationsverket finns idag en stor kunskap och erfarenhet av hur denna politik har fungerat i praxis. Det är därför anmärkningsvärt hur tyst det är om den stundande nedläggningen av Integrationsverket och om integrationsfrågor i allmänhet sedan den nya regeringen tillträdde. Till viss del beror det säkert på att arbetsmarknaden har kommit igång och på att den tidigare generaldirektören för Integrationsverket idag innehar en förmånlig reträttpost som miljöminister.
Men en stor del av förklaringen till tystnaden kan bero på att det är svårt att försvara vad många anser vara ett misslyckande. Det är uppenbart att Integrationsverket har fått stå som symbol för den politik som aldrig lyckades tränga sig ur retorikens bojor och in i verkligheten.
Vi anser dock att det inte var Integrationsverket som misslyckades, då uppdraget var omöjligt. Att överföra politik till förvaltning ställer hårdare krav ju mer visionär politiken är. Samhällsförändring är politikens och visionernas roll, inte ett jobb för enskilda myndigheter med instruktioner som är i det närmsta motsägelsefulla. Förvaltningens styrka ligger framför allt i att utföra specifika uppgifter som sammantaget kan leda till de förändringarna av samhället vi har röstat fram.
Det är alltså omöjligt för en enskild myndighet att leverera en färdig samhällsförändring eller att driva på de processer som behövs, utan att få ett avgränsat mandat för det och adekvata resurser och verktyg.