Full sysselsättning, det stärker löntagarnas ställning. Där har Sverige, mycket tack vare S-politik under flera årtionden, skiljt ut sig från omvärlden på ett positivt sätt. Det har gett oss en sysselsättningsnivå som varit högst i världen - åtminstone nästan.
Vi socialdemokrater borde ha hälsat M hjärtligt välkomna i gänget som vill ha full sysselsättning, då, på ordförande Perssons tid, omkring år 2004, då Moderaterna började tala om arbetslinjen och "kamp mot utanförskapet". I stället försökte vi bagatellisera frågan. Persson själv sa att "frågan om sysselsättningen" skulle nog "inte vara så betydelsefull" i 2006 års valrörelse. Och finansminister Nuder sa ideligen att "jobben kommer" - precis som om allt skulle gå av sig självt.
Men hej, vad den dåvarande partiledningen bedrog sig! Utan det självbedrägeriet skulle det kanske ha varit en socialdemokratisk statsminister och inte Fredrik Reinfeldt som läst regeringsförklaring den 5 oktober 2010.
Å andra sidan har M helt andra recept än S i arbetet för full sysselsättning. Framför allt har de försämrat a-kassan och sjukförsäkringen så att det inte skulle vara så "lönsamt" att vara arbetslös eller sjukskriven. Precis som om ersättningarna från dessa försäkringar skulle ge möjlighet att leva gott på att slå dank!
Genast efter valsegern för fyra år sedan gjorde de borgerliga stora nedskärningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den politik som genom arbetsförmedlingen ska ge praktisk hjälp och stöd åt arbetslösa för att de ska bli rustade och kompetenta nog att ta de lediga jobb som bjuds ut; utbildning, praktik, rehabilitering och så vidare.
Jag minns som vore det i går hur Maud Olofsson (C) inför valet 2006 beskärmade sig över hur socialdemokraterna "gömde undan" arbetslösheten i "en massa meningslösa AMS-åtgärder". Efter valet försvann stora delar av åtgärderna som skulle göra det lättare för arbetslösa att komma in i nya jobb. Nu skulle de i stället ägna sig åt att skriva CV och söka jobb, jobb som ofta inte fanns. Men vartefter som det stod klart att arbetslösheten inte minskade särskilt mycket, trots en stark konjunktur, och "utanförskapet" förblev stort så satte man på nytt in aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder - som liknade dem man nyss tagit bort, fast de fick andra namn och inte var lika omfattande. Och regeringen skröt med sina "satsningar"...
Vi ska naturligtvis välkomna också att de borgerliga så småningom insett att det är viktigt med aktiva insatser för att förbättra chanserna för de arbetslösa. Det är ju bra om det också i det här avseendet blir enighet om något som länge varit god S- politik. För nu är det långt till en full sysselsättning, värd namnet.