Kritik mot alliansen slår tillbaka mot s
Det är inte bara i Sverige som arbetslösheten sjunker. Men kritiken från s mot alliansens sätt att utmåla sig som orsaken till att atbetslösheten sjunker har en baksida. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vems förtjänst är det då att nya jobb skapas i så snabb takt?
Ledare
Regeringen gör vad den kan för att ta åt sig en så stor del av äran som möjligt. Den socialdemokratiska oppositionen gör vad den kan för att bevisa att jobbtillväxten inte har något med borgerlighetens politik att göra.
Sakligt sett ligger förstås socialdemokraterna närmast sanningen. Det är ett väldigt drag i världsekonomin. Långvariga uppgångar i ekonomin innebär mer handel, mer kommunikation, mer affärer, mer pengar, mer varor, mer tjänster, mer byggande, mer shopping och mer jobb. Det krävs regeringar av utpräglad klantskallekaraktär för att hålla de positiva effekterna av världsekonomin borta från enskilda länder. Reinfeldts kabinett kvalar inte in i klantskallegänget. Borgerlighetens politik har inte försvårat för tillväxten att blomma ut i nya, svenska jobb. Men borgerlighetens politik har inte skapat tillväxten. Sverige är en öppen och integrerad del av världsekonomin. När det går upp, så går det upp här också. När det går ner, så går det ner här också.
Socialdemokratins kritik av borgerlighetens försök att överdriva sin egen politisk betydelse för de goda tiderna, har dock en baksida.
Kritiken mot alliansen slår nämligen tillbaks mot traditionell socialdemokratisk retorik på området.
Ingen nu levande, någorlunda politiskt uppmärksam vuxen person kan ha undgått att höra stats- och finansministrar från (s)-lägret, berömma sin egen politik för dess jobbskapande effekter. Om det är sant att borgerligheten nu förhärligar sin egen jobbpolitik, så är det också sant att (s) har ägnat sig åt liknande, självförhärligande övningar i decennier.
Nationell politik är naturligtvis inte oviktigt. Långt därifrån. Givet vårt välstånd och vår välfärd är det emellertid framförallt i perioder av ekonomisk nedgång och stagnation som de nationella politikerna prövas. När ekonomin tuffar på som tåget är regeringens viktigaste uppgift att bevara sans och sundhet. Socialdemokraterna har under sina knappt 70 år av regerande visat att de oftast är skickliga på att sköta statens affärer. Ofta, men inte alltid, har det varit så.
När Göran Persson trädde in som finansminister 1994 och som statsminister 1996, fick han åta sig hästjobbet att bringa ordning i en offentlig ekonomi i förfall. Under en drygt 20-årig period, från 1970-talets inledning och framåt, dopades ekonomin med inflation och devalveringar. Socialdemokratiska och borgerliga regeringar om vart annat hade fångats i rekordårens framgångar. När den exportledda tillväxten började dippa var politikerna inte förmögna att byta spår. Till slut kom man fram till vägs ände. Göran Persson fick återställa ordning och reda i den politiska ekonomin. Riksbanken blev en självständig vakthund mot inflationen. EU-medlemskapet blev en grundplatta för hyfsat sund konkurrens. Pensionssystemet reformerades. Riksdagen fick ett utgiftstak.
AMS - åtgärder, inkomstskatter, avdrag och fastighetsskatter i all ära.
Men det var den inledande perioden av Göran Perssons regeringstid som lade grunden för att den starka världsekonomin nu kan växlas ut i så många nya, svenska jobb.