Som född på ett krigsflygfält nära finska gränsen under kriget har jag barndomsminnen från beredskapsåren och mobiliseringen där.
Jag fick senare insyn i det hemliga samarbetet mellan Sverige, Norge och Storbritannien/USA på nordkalotten under världskriget och kalla kriget och har skrivit artiklar om detta.
Vi saknar numera förmåga att försvara vårt eget territorium och kan inte strida i större grundutbildade och samövade förband än bataljon.
Hur vårt försvar steg för steg skrotats beskriver den erfarne professorn
i underrättelseanalys,
Wilhelm Agrell, i sin senaste bok "Fredens illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall" (Atlantis, 2010).
I stället för att tränas i motstånd mot kvalificerade insatsförband slåss den fåtaliga trupp som Sverige numera kan ställa upp mot gerillaförband i Afghanistan. Vi stöder USA i att ta kontrollen över strategiskt viktiga områden i Centralasien med enormt värdefulla naturtillgångar. Samtidigt ingår vi i den pistol mot ryggen på Iran som USA:s krigsmakt i Afghanistan utgör vid en eventuell öppen konflikt mellan Israel och Iran.
En av tillskyndarna till Sveriges militära omorientering är generalen och grå eminensen Michael Moore. Denne presenteras i press som kompis till den nye S-ledaren Håkan Juholt.
Hur kommer Juholt att hantera dessa frågor i fortsättningen? Kommer Mona Sahlins kapitulation gentemot hökarna kring Carl Bildt strax innan hon tvingades avgå att bestå och vara normgivande för S fortsatta säkerhetspolitiska hållning? Korten på bordet!