Jag hoppas att 2011 blir ett år då ytterligare ett större företag etablerar sig i Norrköping, då Universitet öppnar ett nytt forskningsområde i Norrköping och IFK Norrköping klarar sig med marginal kvar i allsvenskan. Som vanligt vinner Dolphins tre SM-guld och Symfoniorkestern gör en bejublad turné. När sedan Max Rogers vinner dansbandskampen förstärks ytterligare ryktet som musikkommun.
Förresten, jag glömde förstås en förhoppning; Sleipner vinner alla matcher och går därmed upp i Superettan.
Nyårskrönika
Det är möjligt jag hoppas på för mycket. Å andra sidan är det många som i dessa dagar saknar visioner i politiken. Särskilt regeringen Reinfeldt kritiseras för sin pragmatism.
Själv tillhör jag inte kritikerna. För mig finns det inget vackrare än pragmatism, att här och nu försöka göra det lite bättre för någon eller några. För mig är politiskt vardagsgnet mycket vackrare än fluffiga visioner. Jag ligger inte sömnlös och funderar på hur Norrköping ska se ut om 20 eller 30 år.
Däremot tänker jag mycket på den arbetslöse jag träffade som vill men inte får läsa på Komvux. Han får inga studiemedel. Jag tänker på undersköterskan jag mötte i Ljuraområdet, och som visade sitt pressade minutschema. Problem som kräver lösningar här och nu.
Två stora frågor står i centrum för 2011. För det första måste Universitetet i Norrköping bli rejält etablerat och det förutsätter fortsatt satsning på forskning och utveckling. För det andra måste kommunikationerna med huvudstaden förbättras. När Ostlänken skjuts på framtiden måste andra lösningar prövas.
Ska Norrköping utvecklas får vi inte vara rädda för politiska konflikter. Men vi måste samtidigt kunna samlas i frågor som kräver beslut i regering och riksdag och andra organ utanför Norrköping. Då kan vardagsgnetet bli som framgångsrikast.
Därför tänker jag - för en gångs skull - avge ett nyårslöfte: Jag lovar bidra till att vi får ett bättre samarbetsklimat i Norrköping. Redan vid årsskiftet sker en konkret förändring då oppositionen inbjuds delta i kommunstyrelsens beredningsarbete. En till synes liten förändring, men principiellt viktig. Om vi vill ta till vara allas engagemang, då måste alla, även oppositionen, ges samma möjlighet delta i den politiska beslutsprocessen.