Finn Bengtsson (M), riksdagsledamot från Östergötland och Gustaf Hoffstedt (M), riksdagsledamot från Gotland, skriver (8/11) att jag har bristande insikt och verklighetsförankring när jag ifrågasätter hur 6 procents arbetslöshet i valrörelsen 2006 kan beskrivas som massarbetslöshet och att samma partier nu beskriver samma arbetslöshetsnivå som full sysselsättning.
Undrar vilka som lider av bristande insikter och verklighetsförankring, inte är det jag i alla fall.
Replik
Vi är nu på väg ur sviterna av finanskrisen. En finanskris som orsakats av privatiseringar och avregleringar där politiken avstått ansvarstagande och istället överfört ansvaret till bland annat finanssektorn. Ett ansvar den sektorn absolut inte har varit mogen att inneha och aldrig heller kommer att kunna ta. De avregleringar som genomförts har framförallt Moderaterna företrätt och de har dessutom, i varje votering, velat gå längre.
Finanskrisen slog hårt. Konsekvenserna i Sverige var mer långtgående i fråga om BNP-fall och arbetslöshet än i jämförbara länder. Regeringen kunde i det läget ha vidtagit omfattande insatser för att rädda jobb, satsa på utbildning och genomfört nyttiga samhällsinvesteringar som ändå måste göras. Inte minst kunde den ha valt att rädda jobben i välfärden. Men inte ens det prioriterade regeringen. Barnen i förskolan, de äldre med hemtjänst och de sjuka tvingades i stället avstå nödvändiga behov. Antalet välfärdsarbetare minskade kraftigt mellan 2007 och 2009 och enligt
budgetpropositionen räknar regeringen med att den minskningen ska fortsätta.
Under finanskrisen besökte jag ett stort antal kommuner, företag, arbetsförmedlingar, fackliga representanter och arbetsgivarrepresentanter som alla drabbades hårt av finanskrisens effekter. Ingenstans föreslog man att skatten eller arbetsgivaravgiften skulle sänkas.
Däremot ville man höja ersättningsnivån i A-kassan.
Jag har själv jobbat i både förskola och hemtjänst. Jag vet hur jobbigt och frustrerande det är att aldrig känna att man räcker till för de behov man ser hos barn och äldre i de verksamheterna.. Jag vet att många anställda, men också många som är i behov av verksamheterna, prioriterar fler anställda. Vi är många som vill se mindre barngrupper i förskolan, fler äldre som kan få bättre omsorg och stöd av anställda som har tid för det. Skattesänkningar är inte lösning på de problemen, snarare tvärtom.
Jag förstår att Finn och Gustaf inte vill höra på sådana förslag eftersom det enda de har på sin dagordning är sänkta skatter. Bo Lundgren börjar kännas som efterlängtad - han var i alla fall ärlig när han öppet erkände att sänkt skatt var lösningen på alla problem han såg.