<I>Ledare:</I> Vem är Carl Schlyter?
Erika Ullberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Vill bli språkrör</b>
Alla vi som aldrig tidigare hört namnet Carl Schlyter tvingas lära oss detta och förmodligen mycket mer eftersom han numera ingår i gänget som vill bli språkrör för miljöpartiet. Miljöpartiets nuvarande språkrör tycker inte att ordningen med att vara två fungerar längre. Därför avgår de och förordar en ny ordning med endast ett ordinarie språkrör.
Valberedningen valde att presentera ett förslag med ett ordinarie språkrör, samt såväl ett vice som ett andre vice språkrör. Tills för ett par dagar sedan trodde vi alltså att det fanns tre namn på personer som ville bli vald till miljöpartiets ledning. Idag är det fyra namn. Maria Wetterstrand är föreslagen som andre vice språkrör i det ena organisationsförslaget och som ordinarie språkrör tillsammans med Schlyter enligt det andra förslaget.
Att valberedningen lagt fram två olika språkrörsalternativ kan tolkas på tre olika sätt.
Den första tolkningen är konspiratorisk. Genom att lansera ett svagt alternativ med två jämställda språkrör så förbättras chanserna att kongressen genomför en organisationsförändring. Därigenom skulle förslaget med Claes Roxbergh, Åsa Domeij och Maria Wetterstrand ha större chans att få kongressens förtroende. Miljöpartiets kongress skulle kunna bli mer välvilligt inställd till att förändra språkrörsmodellen om alternativet att fortsätta som idag innebär svagare företrädare.
Den andra tolkningen är att valberedningen insett att kongressen i maj kommer vägra att överge modellen med två jämställda språkrör. Det delade ledarskapet må vara en akilleshäl när det gäller profilering. Men å andra sidan är det en signal hur miljöpartiet ser på jämställdhet, samt en kritik av de traditionella partiernas ledarskap. Det delade språkrörskapet är någonting som många medlemmar är stolt över och vill behålla. Även om partistyrelsen var nästintill enig när de förordar en organisationsförändring, så kan åsikten vara den motsatta bland ombuden.
Den tredje tolkningen av valberedningens agerande är att de vill visa sig så demokratiska som möjligt. Ombuden på kongressen borde tolkat det som mycket styrande om valberedningen endast presenterat ett förslag till språkrör och språkrörsmodell i maj.
Roxbergh och Domeij ställer endast upp som språkrör om kongressen beslutar att överge den nuvarande organisationen med två språkrör. Kongressen skulle då riskera att känna sig bakbunden och tvungen att acceptera en organisationsförändring för att inte stå utan kandidater och inför en förvärrad ledarkris.
<b>Ökat intresse</b>
Om det blir någon stor konflikt på kongressen i maj så riskerar miljöpartiet att tappa ännu mer i väljarstöd. I annat fall kan ledarskiftet innebära positiv uppmärksamhet, ökat intresse och förbättrade chanser i valet. Detta till och med om de väljer en idag helt okänd kille som Carl Schlyter.