<i>Ledare</i> Schyman har bleknat
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns flera politiska orsaker till vänsterpartiets tillbakagång, de flesta kopplade till ett ökat förtroende för regeringens politik. Göran Perssons framgång under EU-ordförandeskapet, stödet till det amerikanska kriget i Afghanistan och den växande majoriteten för ett svenskt medlemskap i EMU är kanske de tydligaste.
<b>Ordförandekandidater</b>
Schymans personliga framgångslok tuffar inte heller på i oförtrutet hög takt och på samma raka spår längre. Aspiranterna till partiledarposten kanske därför inte behöver vänta så länge. En av de tydligaste partiledarkandidaterna är riksdagsledamot Lars Ohly. Stockholmaren Ohly är 45 år, engagerad i internationella frågor och sitter i bland annat EU-nämnden och utrikesutskottet i riksdagen. Som ledamot i partiets verkställande utskott och tidigare partisekreterare är Ohly en välprofilerad kandidat.
Två andra ordförandekandidater kunde vara riksdgs- och partistyrelseledamot Kalle Larsson som är ung, arg agitator från Stockholm. Eller Johan Lönnroth som är riksdagsledamot från Göteborg, partiets vice ordförande och ekonomisk talesman. Larsson och Lönnroth är i sin framtoning varandras motsatser och av olika anledningar mindre troliga namn på vänsterpartiets framtida partiledare.
Den främste partiledarkandidaten jämte Lars Ohly är istället 38-årige EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt från Umeå. Som ung företrädare bosatt i Västerbotten med yrkesbakgrund som metallare har Jonas Sjöstedt mycket som talar till sin fördel om han skulle kandidera till partiledarposten för vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt skulle också med sin tydliga, men mer samlade framtoning, vara ett större hot än Lars Ohly gentemot Göran Persson och socialdemokraterna.
<b>Folklig image</b>
Men det går inte att räkna ut Gudrun Schyman. Outgrundliga äro de vägar som väljarnas sympatier tar. När det såg som mörkast ut för Gudrun Schyman - när en trött vänsterledare tvingades erkänna återfallet till alkoholen - så spekulerade många i hennes avgång. Men hon reste sig, starkare än tidigare. Den folkliga imagen, att hon är mänsklig, gör misstag och erkänner dem, har stor del i hennes popularitet.
Att Gudrun Schyman är populär bland folk i gemen innebär dock inte att hon endast är beundrad och omtyckt i sitt parti. Tvärtom bör det finnas en ganska stor intern opinion som inte uppskattar hennes prioriteringar. I jämförelse med många partikamrater har Schyman försökt att vässa av vänsterpartiets mest anmärkningsvärda och kontroversiella åsikter.
Förra kongressen höll Gudrun Schyman ett vällovligt tal där hon försökte kritisera kommunismen, men detta tilltag blev hon hånad för under resterande kongresstid av bland annat Jenny Lindahl som då var ordförande för Ung Vänster.
<b>Hårda debatter</b>
Gudrun Schyman har alltid varit färgstark och stridbar. Men detta har bleknat något under hösten. Om Gudrun Schyman åter ska komma igen med förnyade krafter beror nog mycket på vilket stöd hon känner vid denna kongress utgång. Under de närmaste dagarna kommer många hårda diskussioner. Förutom personval och motioner ska kongressen exempelvis behandla uteslutningen av porrskådespelaren Göran Eurenius från Härryda.
Kongressens huvudpunkt blir antagandet av en valplattform och därmed prioriterade vallöften. Debatten huruvida vänsterpartiet bör eftersträva en koalition med socialdemokraterna, sitta med i regeringen och få statsrådsposter kommer att bli mycket intressant. Framför allt vilka krav som vänsterpartiet då tänker ställa på sin regeringspartner.
När Gudrun Schyman avslutningstalar på lördag vet vi med ganska stor säkerhet om hon blivit omvald för sista gången. Oavsett partiledare kan det vara så att vänsterpartiets opinionssiffror har vänt nedåt för att stabilsera sig på en lägre nivå.