<I>Ledare:</I> Norska valet ger anledning till funderingar
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Norge har tre statsministerkandidater efter måndagens stortingsval. Nuvarande statsministern Jens Stoltenberg sitter kvar tills regeringsunderlaget är klart. Arbeiderpartiet är alltjämt landets största parti, men marginalen till de övriga partierna har minst sagt krympt. De norska socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat sedan 1924 och tappade tio procent av väljarstödet i måndags vilket innebär 22 mandat. Samtidigt återetablerade sig Höyre som borgerlighetens ledande parti och vann 15 nya mandat i stortinget jämfört med valet 1997. Det skiljer nu endast 5 mandat mellan Arbeiderpartiet och Höyre. Höyre var förstås mer än nöjd med valresultatet och kräver ett regeringsskifte, men det är inte klart om deras partiledare Jan Petersen är namnet på Norges näste statsminister.
<b>Bondevik avgör</b>
De som avgör vilka partier som ska bilda Norges regering är Kristelig folkeparti och populäre partiledaren Kjell Magne Bondevik som i valrörelsen propagerat för ett mittenalternativ. Det finns dock inte tillräckligt underlag till detta och det har försatt Kristelig folkeparti i en rävsax. Kjell Magne Bondevik har precis som Höyre krävt regeringsskifte, men en högerregeringen i Norge skulle då behöva stöd från det främlingsfientliga Fremskrittspartiet och det vägrar Kristelig folkeparti. Kjell Magne Bondevik som själv är en populär statsministerkandidat är mycket trängd när han kan välja mellan att stödja ett regeringsunderlag med Höyre och Fremskrittspartiet, eller att dra tillbaka sitt krav om regeringsskifte och stödja Arbeiderpartiet. Om Bondevik låter sin övertygelse vinna över prestige så säger han fortsatt nej till Fremskrittspartiet. Det norska samhället styrt av skattesänkningsiver och högerpopulism är en synnerligen osmaklig blandning.
För Arbeiderpartiet kan dock en mandatperiod i opposition vara bra för att samla kraft om ett starkare väljarstöd ska kunna samlas till nästa val om fyra år.
<b>Venstrepartiet ökade</b>
Valets stora vinnare blev Norges svar på Gudrun Schyman. Under partiledaren Kristin Halvorsen har Sosialistisk Venstreparti fördubblat sitt väljarstöd. Genom utsvävande löften har Norges motsvarighet till vänsterpartiet fångat upp missnöjesrösterna och de flesta tappade mandat från Arbeiderpartiet har tillfallit Sosialistisk Venstreparti. Ungefär som valet i Sverige 1998 blev socialdemokraternas olycka vänsterpartiets framgång.
Likheter mellan Arbeiderpartiets tillbakagång i måndags och socialdemokraternas 1998 finns. De stora oljerikedomarna i Norge har blivit ett politiskt problem istället för tillgång. Det är svårt för Jens Stoltenberg att försvara en hög skattenivå trots den stora förmögenheten. Att fondera oljerikedomarna istället för att storsatsa på välfärden och sänka skatterna har blivit problematiskt att förklara och förankra.
De svenska socialdemokraternas tillbakagång 1998 berodde till stor del på den omfattande budgetsanering och de svåra nödvändiga beslut som var nödvändigt. Att ta ansvar för statsbudgeten straffar sig.
<b>Ingen blockpolitik</b>
När det gäller jämförelsen mellan Sverige och Norge så är det också en hel del som skiljer. Sosialistisk Venstreparti har flörtat med flera norska partier om inflytande och samarbete. Något blockpolitiskt perspektiv likt Sverige finns på gott och ont inte.
Avsaknaden av blockpolitik gör att Arbeiderpartiet har en möjlighet att självständigt profilera sin egen politik och vinna tillbaka väljare från Sosialistisk Venstreparti i nästa val. Risken i Sverige är snart överhängande att människor inte tycker det spelar någon roll om de röstar på socialdemokraterna eller vänsterpartiet. Om en blockpolitisk koalition etableras kan socialdemokraterna glömma att någonsin komma över 40 procent igen. Förhandsspekulationerna om regeringskoalition med Gudrun Schyman gynnar inte socialdemokraterna. Tvärtom är det väsentligt att tydliggöra de stora skillnaderna mellan s och v, samt visa att det visst har betydelse på vilket parti man röstar.
Annars kanske väljarna som 1998 röstade på vänsterpartiet som en missnöjesyttring över den tuffa budgetsaneringen stannar kvar där. Blockpolitik, koalitionsspekulationer och samregering med vänsterpartiet kommer att leda till socialdemokraternas etablerande som ett i bästa fall 35 procents parti.
<b>Fundera noga</b>
Arbeiderpartiet har försökt att göra valrörelsen till en klassisk debatt mellan vänster och höger. Tidigare i valrörelsen och i början av sommaren kallades Höyre för det hjärtlösa partiet, men sedan angreps de sakpolitiskt i exempelvis skattefrågor och opinionen svängde något till Arbeiderpartiets fördel.
Men detta räckte alltså inte. Arbeiderpartiet gjorde i måndags, precis som systerpartiet i öster 1998, sitt sämsta val i modern tid. Både norska och svenska socialdemokrater måste fundera noga över hur man ska agera för att ett uselt valresultat inte ska permanentas.