<I>Ledare:</I> Mp ingen mediagunstling
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av förklaringarna till varför Åsa Domeij avböjer att bli ordinarie språkrör är att hon inte tycker om fokuseringen på partiets ledare och medias krav på en sådan.
Domeij vill inte förekomma i alla möjliga och omöjliga mediasammanhang. Men miljöpartiets problem har knappast varit sin roll som mediagunstling. Tvärtom har miljöpartiets brist på medial uppmärksamhet och intresse varit ett stort problem som bland annat avgående språkröret Lotta Nilsson-Hedström påpekat. Frågan är därför vad Domeij menar. Vill hon inte bli språkrör på grund av en mediasituation som inte förekommer för att hon tror att det kommer att bli så med henne som främsta företrädare för miljöpartiet? Eller är markeringen mot medias fokus på ledaren en kritik av hur själva politikerrollen utvecklats? I så fall är det märkligt att Domeij trots allt vill bli vice språkrör.
<b>Organisationsförändring</b>
Åsa Domeij har länge förespråkat en organisationsförändring och att partiledningen ska utgöras av ett ordinarie språkrör och ett vice istället för den ordning med två språkrör som kännetecknat partiet sedan starten. Många tongivande partikamrater har instämt i detta förslag, exempelvis Lars Ångström. Även de avgående språkrören Matz Hammarström och Lotta Nilsson-Hedström underkänner ordningen med två ordinarie språkrör.
Underförstått har Åsa Domeij varit den främste kandidaten till språkrörsposten om en sådan organisationsförändring skulle komma till stånd. Men när nu tillfället ges så säger hon alltså nej. Att vilja bli vice istället för ordinarie språkrör kan framstå som att både vilja äta kakan och ha den kvar. Det måste också bli kluvet för miljöpartiet att ha en partiföreträdare som är betydligt mindre bekant än det vice språkröret som redan deklarerat sig ointresserad av att utnyttja att hon är välkänd för en stärkt framtoning av partiet. Att Åsa Domeij dessutom är den som förespråkat en organisationsförändring, men sedan inte själv är redo att ta på sig den ordinarie språkrörsrollen med hänvisning till krav och mediaexponering borde få flera miljöpartister att känna sig tveksamma med det nya förslagets slagkraftighet.
<b>Van att samarbeta</b>
Om valberedningen ändock får som den vill på kongressen i maj så blir alltså Åsa Domeij vice språkrör och Claes Roxbergh ordinarie språkrör. Domeij och Roxbergh känner varandra sedan partiets första mandatperiod i riksdagen då han var gruppledare och Åsa ledamot.
Men Claes Roxbergh är inte ett namn bekant för särskilt många. Han är 56 år, har två barn och två barnbarn. Efter sin riksdagsperiod 1988-1991 har han sedan fortsatt som heltidspolitiker och är för närvarande miljökommunalråd i Göteborg. Därmed är Roxbergh van att samarbeta med socialdemokraterna vilket är positivt om miljöpartiet håller sig kvar i riksdagen och ett samarbete mellan s och mp som under denna mandatperiod ska fortsätta.
Men många miljöpartister har befarat att samarbetet med regeringen är en av orsakerna till det dåliga opinionsläget. Genom samarbete får partiet ta ansvar för en kompromisspolitik och blir osynliga. Samarbetspartiernas dilemma är just att de vare sig ingår i den vanligtvis högljudda oppositionen eller i regeringen som främst får framgång av bra förslag och väl genomförd politik. Å andra sidan är förhållandet mellan regeringsparti och samarbetsparti gynnsamt för den mindre parten med tanke på vågmästarrollen och det oproportionerligt stora inflytandet som partiet ges över den förda politiken.
Claes Roxbergh är själv tveksam till att utgöra regeringsunderlag och samarbeta med regeringen. Roxbergh är mer inställd på att miljöpartiet ska ingå i en regeringskoalition och få verklig representation om det ska vara intressant med ett fortsatt samarbete.
Men det primära för miljöpartiet just nu borde vara att hålla sig kvar i riksdagen över huvudtaget efter valet.
<b>Svagare namn</b>
Nyckeln till en fortsatt riksdagsrepresentation är mer uppmärksamhet och intresse för miljöpartiets politik från såväl allmänhet och media. Det vill säga försöka bli en mediagunstling mer än att förakta mediaexponering.
Och att det ska bli fokus på miljöpartiet och dess främsta företrädare är hela tanken med en organisationsförändring från två till ett språkrör. Men Claes Roxbergh är helt klart ett svagare namn än Åsa Domeij på det språkröret.
Kanske får Roxbergh leda miljöpartiet ut från riksdagen i höst. Vilket i så fall är precis vad som skedde 1991 då Roxbergh var gruppledare i riksdagen.