<I>Ledare:</I> Mångfald tack!
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inom det socialdemokratiska partiet finns alla åsikter i frågan om privata alternativ inom vård- och omsorgssektorn. Vissa vill främja utvecklingen med flera alternativ, medan andra helt vill förbjuda alternativa utförare inom offentligt finansierad välfärd. Debatten kommer därför att bli en av de tuffaste på partikongressen. Som framgår av partistyrelsens förslag så är ambivalensen stor även i ledningen. Å ena sidan räds man segregation och ökad klyftor, å andra sidan beskriver man väl fungerande privata aktöre som medför mycket positivt.
Trots att kongressen består av en majoritet av kommun- och landstingsaktiva ombud så finns risken att partikongressen antar skrivningar som slår fast att socialdemokraterna inte accepterar vinst inom välfärden. Därefter kan ambivalens och mångdimensionerad diskussion försvinna till förmån för förbudspolitik och grava trovärdighetsproblem. De socialdemokrater som i Västerås ger majoritet till hårda begränsningar kan hemma i verkligheten ändå se värdet att efter upphandling ge förtroendet till privata aktörer att utföra omsorgstjänster. Det kommunala självstyret blir svårt att gömma sig bakom om de varit ombud och godtagit dessa skrivningar som talar i generella termer och snarast anger ett centralistiskt perspektiv.
<b>Politiskt ansvar</b>
På en annat ställe i förslaget till de politiska riktlinjerna står: "Vinstintressets intåg i välfärden har gått snabbt - särskilt i borgerligt styrda kommuner och landsting. Det är de vinstsyftande företagen som ökar mest, med de privatägda aktiebolagen i spetsen. Den kraftiga expansionen av fristående skolor visar redan klara tendenser att öka den sociala och ekonomiska segregationen. Det är en oacceptabel utveckling. Vinstintresset hör inte hemma i välfärden. Aktieägarnas avkastningskrav ska inte avgöra vilken kvalitet på välfärden människor erbjuds. Välfärdens verksamheter är för viktiga för att göras beroende av aktiekurser, spekulation och kortsiktiga ekonomiska intressen. Vård och omsorg ska ges efter behov och till alla på lika villkor."
De hårda negativa skrivningarna om vinstintresset kan många hålla med om. Men de handlar mest om hur vi vill att samhället INTE ska se ut - inte hur det ser ut idag. Börsintroducerade friskolor finns inte idag. Inte heller kan avkastningskrav hos aktieägarna för ett äldreboende medföra att de äldre tvingas acceptera mindre personal, sämre mat eller någon annan kvalitetsinskränkning. Ansvaret för de äldre är nämligen alltid politiskt. Det är de folkvalda företrädarna och nämndpolitikerna som har ansvaret för verksamhetens kvalitet för kommunens vård- och omsorgs- behövande, oavsett om de får sina behov tillgodosedda av en kommunal eller privat utförare.
Frågan är om en skrivning som: "Vinstintresset hör inte hemma i välfärden" ska tolkas som att partiet och den socialdemokratiska regeringen tänker verka för ett förbud av skolor och vårdentreprenörer som tar ut vinst på sin verksamhet? Hur överensstämmer detta med de positiva skrivningarna om mångfald och positiva exempel på alternativa utförare?
Robert Höglund skrev igår en debattartikel som just talar om socialdemokratins ambivalens och nödvändigheten att välja väg. Socialdemokraterna kan inte retoriskt polemisera mot alla privata alternativ men ändå ge dem uppdrag i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting. Inte heller kan socialdemokratin tala sig varm för mångfald och positiva alternativ och samtidigt omöjliggöra deras verksamhet. Partiet bör dock välja en annan väg än den Höglund rekommenderar.
<b>Missförstånd</b>
Tyvärr finns ett stort problem i debatten gällande offentligt - privat. När personer talar om privat vård så missförstår många och tror att det är samma sak som privat finansierad vård. Men privatfinansierad vård finns knappt i Sverige och kommer inte heller att behövas om samhället fortsätter att erbjuda generell och god vård med möjlighet till mångfald. Privat inom den socialdemokratiska välfärdsdebatten avser endast privat utförare. Välfärden ska vara offentligt finansierad och ges efter behov. Detta är en grundläggande solidarisk uppfattning som ligger till grund för Sveriges välfärdspolitik. Detta motsäger inte på något sätt att vård, skolutbildning och omsorg ibland kan utföras bättre av någon annan än kommun och landsting.
Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov, är en självklarhet för alla socialdemokrater - oavsett var man står i denna debatt.