<i>Ledare</i> Hårda krav på regeringssamverkan
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En gemensam regeringsdeklaration med socialdemokraterna är egentligen redan utesluten. Vare sig socialdemokraterna eller vänsterpartiet skulle vilja göra avkall på så mycket av sin politik som krävs för att kunna samlas kring en gemensam regeringspolitik. Det är en milsvidd skillnad att vara stödparti och hitta en gemensam ståndpunkt i vissa frågor än att binda sig i en koalition. Exempelvis utrikespolitiken är helt oförenlig mellan s och v. Utan koalition behöver detta område inte ens vara föremål för förhandling. En minoritetsregering kan söka stöd i vissa frågor hos andra partier istället för att tvingas hitta en skör uppgörelse med sin koalitionspartner.
Intressantast med den hårda debatten om regeringsvillkor är att Gudrun Schyman och majoriteten av partistyrelsen riskerar att få backa från sitt öppna mandat. Många ombud vill inte ge henne och partistyrelsen förtroendet att ta ställning till en regeringssamverkan när valresultatet är klart. Kongressen verkar inte lita på Schymans principfasthet och förhandlingsförmåga.
Kongressombuden deklarerar också genom sina i förväg uppställda krav att regeringsinflytande inte är så högprioriterat för dem.
Egentligen är det inte så konstigt att många medlemmar inte vill sitta med i regeringen. En regeringskoalition utesluter ju populism, ständig kritik mot styrande parti och orealistiska löften till väljarna. Att kompromissa och ta ekonomiskt ansvar är ju så mycket tråkigare än att hålla de högljudda retoriska tal som Kalle Larsson för närvarande bejublat ägnar sig åt i Västerås.