<I>Ledare:</I> Friskolor utan partipolitik
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Läktarplats</b>
Kommunerna har känt sig som passiva åskådare när det gäller friskolornas etablering. Visst får kommunerna yttra sig, men deras positiva eller negativa inställning har inte utövat direkt inflytande över etableringsbeslutet. Kommuner som känner sig bekymrade för hur friskolan kommer att påverka den kommunala skolans undervisning och ekonomi är förpassade till läktarplats. Regeringen föreslår därför att en konsekvensbeskrivning ska visa vad en ny skola innebär för skolväsendet i kommunen. Bedöms verksamheten medföra negativa följder för skolväsendet i den kommun där friskolan är belägen så ska den inte ha rätt till bidrag.
Kommunerna får idag ta ansvar och finansiera elevernas utbildning i en friskola utan att fått gehör för sin oro att den kommunala skolan utarmas på resurser. Utan möjlighet att utöva något inflytande finns inte heller grund för dialog och samverkan. Regeringen föreslår nu därför att en särskild nämnd med företrädare för den statliga sektorn, kommunsektorn och fristående skolor inrättas vid Skolverket med uppgift att fatta beslut i ärenden om godkännande och rätt till bidrag. Att försöka förflytta kommunerna från läktarplats till huvudarena när en friskola ska etableras är vällovligt.
<b>Svår avvägning</b>
Det finns dock problem med regeringens proposition. Att kommunerna får mer inflytande kan göra att Skolverkets möjlighet till en mer neutral utifrånbedömning ersätts av kommuners ekonomiska hänsyn och majoritetens partipolitiska färg. Att det enligt propositionen är kommunerna själva som ska presentera en konsekvensbeskrivning ger främsta grunden till denna oro.
Nästan hälften av Sveriges kommuner har idag inga fristående skolor. Ungefär en tredjedel av alla friskolor finns i Stockholmsområdet och storstäderna. Den regionala skillnaden gällande friskolorna är mycket stor. Om kommunens inflytande i den nya nämnden kommer att fungera som en vetorätt gällande etablering så riskerar den regionala skillnaden att öka. Friskolan riskerar också att bli mer partipolitisk.
Avvägningen är svår mellan att låta friskolornas etablering fortsätta vara en icke partipolitisk fråga och bereda kommunerna mer delaktighet och inflytande.
<b>Monopol upphörde</b>
När skolan decentraliserades och kommunerna fick ansvaret istället för staten, så splittrades skolornas huvudmannaskap upp och det statliga driftsmonopolet upphörde. De som nu hävdar att kommunmonopol är det bästa skolhuvudmannaskapet måste dra sig till minnes debatten som pågick för inte alltför länge sedan huruvida staten var den bästa huvudmannen för skolan.
Den socialdemokratiska regeringen med dåvarande skolminister Göran Persson i spetsen har tidigare insett vikten av en mångfald inom skolan. Istället för skolans driftsform bör utbildningens innehåll stå i centrum. Friskolorna respresenterar en positiv mångfald i vår demokrati där socialdemokraterna öppnat upp för ett mångfasetterat huvudmannaskap och driftsformer inom skolans värld. Friskolorna representerar också en bred mångfald inom sig. En friskola behöver inte vara den andra lik. Debatten om att motverka vissa friskolors negativa inslag ska inte dra alla friskolor över en kam och drabba de friskolor som fungerar bra.
Socialdemokratin har en djup förståelse för elevernas skiftande behov. Därmed bör också friskolor bemötas utifrån en bejakande inställning.