<I>Ledare:</I> Ett liberalt dilemma
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det står klart sedan partiets landsmöte i Lund beslutat om ett skattesänkningspaktet i 200 -miljarderklassen. Istället för att stå upp för en väl utbyggd och generell välfärdspolitik väljer folkpartiet att ta upp kampen med moderaterna om högerväljarna. Och man gör det med moderat politik. En sorgerlig utveckling för det folkparti som för bara några år sedan var ett stabilt socialliberalt parti.
För det borgerliga blocket är folkpartiets förskjutning åt höger ett problem. Alla opinionsundersökningar visar att de borgerliga partierna måste ta väljare från vänster om man ska få en möjlighet att bilda regeringen efter valet nästa år. Ett socialliberalt folkparti har sådan potential.
Genom att göra om sig till en kopia av moderaterna går man miste om den möjligheten.
Men besluten på landsmötet är inte inledningen på partiets högervridning.
Den har i själva verket pågått i flera år. Partiledningen har med osedvanlig konsekvens följt moderaterna i spåren trots att det enda synliga resultatet är dåliga valresultat och urusla opinionsiffror. Och det är inte bara närheten till fyraprocentsspärren som är ett problem ur opinionsperspektivet.
När Bengt Westerberg var folkpartiledare såg var tredje väljare partiet som det näst bästa partiet. Idag är det bara var tionde väljare som ser folkpartiet som ett andrahandsalternativ.
Paradoxalt nog tycks moderaternas strategi för egen tillväxt i opinionen vara den omvända jämfört med folkpartiets. På sin senaste stämma antog man det mest liberala program partiet någonsin haft. Den nya moderata retoriken går också ut på att förflytta partiet mot mitten; även om politiken i princip är densamma. Folkpartiet känner uppenbarligen flåset i nacken. På landsmötet i Lund har Lars Leijonborg markerat att folkpartiet är det enda parti som är "riktigt" liberalt och i en artikel på DN-debatt som publicerades förra veckan var udden riktad mot moderaterna. Att folkpartiet då själv väljer att traska ut mot höger är en aning förbryllande. Det borde ha varit en bättre strategi att lämna över marknadsliberalismen till de professionella - det vill säga moderaterna - och själva muta in det socialliberala fältet.
För framstående socialliberala folkpartister - som Bo Könberg - är besluten på landsmötet självklart en besvikelse. Att Jan Björklund och andra marknadsliberaler drivit partiet åt höger kommer gör dem inte bara till medlemmar i ett parti med en annan inriktning än den som de står för.
Socialdemokraterna kommer dessutom att jaga Könberg och andra socialt inriktade folkpartister att på besked om hur de tänker betala för skattesänkningarna. Och svaret på den frågan finns naturligtvis i de olika välfärdssystem som han och många andra folkpartister står upp bakom men som partiet nu prioriterat ner till förmån för stora skattesänkningar. Det blir säkert allt annat än roligt.