<I>Ledare:</I> Avskedsansökan skrevs under i Västerås
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att Klingvall utan stöd från partiorganisationen skulle få svårt att kunna sitta kvar i en ny regeringsbildning efter valet var tämligen klart för alla, men många inbillade sig att hon skulle orka sitta kvar till valet. Men eftersom en framtid i regeringen var uteslutet så fann säkerligen ingen, allra minst hon själv, någon entusiasm över att hon stannar kvar. Genom att avgå kan också Klingvall motverka en fortsatt allmän diskussionom partiets låga förtroende för henne.
Göran Persson har alltid gillat Maj-Inger som politiker, men hon har sannerligen inte haft några enkla ansvarsområden. Det har inte varit lätt att vara ansvarig minister vid den stora pensionsreformen eller när socialdemokraternas otillräckliga flyktingpolitik visar sig i desperata människoansikten och protestaktioner. Migrationsminister är en otacksam uppgift som säkerligen Maj-Inger skött på bästa sätt efter de förutsättningar hon fått. Reella förbättringar av svensk flyktingmottagning kan endast ske genom en mer solidarisk politik - inte genom att byta minister. Att Klingvall inte vill fortsätta på sin utsatta ministerpost när inte partikamraterna backar upp henne är fullt förståeligt. Några snyfthistorier från partimedlemmar vilken förlust det är att Maj-Inger Klingvall lämnar regeringen är överflödigt. När partikongressen i Västerås signalerade att Klingvall inte skulle bli omvald till verkställande utskottet om hon ställde upp, så skrev partiombuden även under hennes avskedsansökan från regeringen.