IFK vill spela boll - inte äga arenor
De borgerliga partierna i Norrköping vill skänka bort Idrottsparken och anliggande tomter med byggrätt till IFK Norrköping. Tanken är vare sig dum eller ny. Det finns många klubbar - t ex Dolphins i Norrköping - som visat intresse för att med kommunalt stöd gå in som ägare av sina anläggningar.
På denna gröna äng, spelar världens bästa gäng - som inte ska tvingas äga något de inte vill ha. Foto: Robert Svensson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson (s) är heller inte avvisande till det borgerliga förslaget. När Idrottsparkens framtid diskuterades på fullmäktiges möte i måndags kväll sade han sig inte ha något emot allianspartiernas idéer.
Emellertid ställer sig den besvärliga verkligheten i vägen för de borgerligas lösning.
IFK Norrköping tackar nämligen, vänligt men bestämt, nej tack till den kommunala gåvan. Klubben vill inte bli byggherre och stor fastighetsägare. Klubben vill spela fotboll. Helst vill de spela bättre fotboll i en högre division. Vilket är ett högst begripligt önskemål från en fotbollsklubb kan man tycka.
Politikerna i Norrköping fick då välja ett annat alternativ. Ombyggnationen av Parken kommer att genomföras i egen regi. Principbeslutet fattades i måndags kväll. Rullar allt på åt rätt håll och visar sig kalkylerna hålla för bygget så tas ett definitivt beslut i november i år. Oppositionsrådet och folkpartisten Mathias Sundin är besviken på majoritetens beslut. På sin blogg skriver Sundin att "det är häpnadsväckande att det är IFK: s styrelse som bestämmer här i stan".
Med all respekt för oppositionsrådet Sundin; denna gång tror jag dock att hans fingrar dansat iväg på tangentbordet väl snabbt. Tanken hann inte riktigt med.
För inte kan väl Mathias Sundin på allvar hävda att kommunen borde ha tvingat IFK att ta emot en gåva som klubben vid upprepade möten har sagt att man inte vill ha?
Jag tycker faktiskt inte att det är det minsta häpnadsväckande att IFK har rätt att bestämma över vad man vill äga. Och över vad man inte vill äga.
Är det något som är häpnadsväckande i den här historien så är det Mathias Sundins tolkning av det liberala fundamentet Äganderätten. Rätten att äga är i mina ögon något helt annat än tvånget att äga. Till själva byggprojektets utformning och ekonomiska kalkyler finns det anledning att återkomma i det offentliga samtalets nyhets- och åsiktsspalter här i Folkbladet. Ett snitt på tiotusen betalande åskådare per match - idag är vi runt femtusen på en ordinär superettamatch - är t ex lätt att skriva in i ett Exceldokument när man vill ha plussiffror på sista raden. Utanför kalkylbladets beräkningar kan verkligheterna vara betydligt grinigare och obändigare. Liten tuva välter ofta stort lass. Ett par plattmatcher mot Bunkeflo och uddamålsförluster mot Sirius och Sundsvall kan ställa till det. Fotboll är trots allt fotboll.
Till beräkningar och kalkyler får vi som sagt återkomma i sinom tid. För stunden borde vi kunna vara överens om det osunda i att försöka tvinga IFK att bli fastighetsägare i mångmiljonklassen.