<I>Debatt:</I> Vad menar Carl Tham egentligen?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tham blandar friskt ihop utvecklingen mot fler friskolor med de besparingar som ägt rum inom skolan och ser allt detta som ett sammanhang, där det mesta blivit sämre. Kombinerat med en ökad segregation i samhället menar han att allt detta leder till en ökad segregation i skolan. Det han undviker att tala om är ungefär hur stor andel av de totala försämringarna i skolan han anser utgörs av ett ökat antal friskolor. Detta beror troligen på att han egentligen ser att dessa spelar en väldigt liten roll i det stora sammanhanget, om ens någon. Tham slåss mot väderkvarnar. Han vet att andelen barn i friskolor i Sverige inte överstiger 4%, på de flesta orter betydligt mindre än så.
<b>Kraftfullt vapen?</b>
Carl Tham hävdar att skolplikten är ett kraftfullt vapen mot segregationen i samhället, vilket är lätt för de flesta att hålla med om. Därefter hävdar han att skolans konstruktion kan antingen motverka segregation eller förstärka den, vilket blir svårare att hålla med om i ljuset av den första satsen. Det måste naturligtvis handla om graden av motverkan. Tham menar antagligen att det skiljer i grad hur olika skolsystem med skolplikt motverkar segregation. Att skolsystem med skolplikt skulle kunna driva på segregationen i samhället, det vill väl ändå inte Tham egentligen hålla med om? Men det måste kännas svårt för en f.d. skolminister (s) att tillstå att friskolor faktiskt kan motverka segregationen i samhället.
Carl Tham argumenterar för en stark statlig styrning av skolan, främst för att han anser att kommunerna kraftigt misskött sitt uppdrag. Staten skall sköta finansieringen, tycker han. Därefter drar Tham slutsatsen att kommunerna skall sköta fördelningen av elever till skolan, även till "friskolan". Eftersom han hävdar att föräldrarnas valmöjligheter bidrar till att driva segregationen, så menar Tham troligen att kommunpolitikerna skall välja skola till barnen. I denna grannlaga uppgift tycks hans förtroende för kommunpolitikerna vara helt orubbat, av okänd anledning. Han avstår att föra till torgs argument för detta förtroende.
Carl Tham ger sig därefter i kast med frågan om hur friskolorna i ökad utsträckning drivs som vinstgivande företag. Han menar att vinsten blir det primära målet och att skolans lojalitet i första hand skulle bli inriktad på detta mål och inte på det allmännas intresse. Detta skulle missgynna det allmänna, alltså skolsystemets elever och deras föräldrar samt övriga skattebetalare och medborgare. Vilka som då skulle välja en skola som bara är ute efter pengar, det redogör han inte för.
<b>Glädjen i att lyckas</b>
Menar Carl Tham på fullt allvar att det enda som driver ett vinstgivande företag är strävan efter vinst? Vilka företagare har han talat med kan man undra, om detta är hans uppfattning? Tror han inte att det finns en glädje i att lyckas, en glädje i att vara en bra arbetsgivare, en glädje i att kunna erbjuda en bra produkt och njuta av dess framgångar? Tror han inte att det finns en glädje i att ha nöjda kunder, att få beröm och bli omtalad, en glädje i att utvecklas och bli bättre på det man gör? Tror han inte att det finns en stor tillfredsställelse i att bli vald av fria människor på en fri marknad? Allt detta driver en bra företagare tillsammans med vinstintresset och det finns ingen anledning alls att befara att dessa drivkrafter skulle saknas hos en vinstgivande friskola.
Jag arbetar som lärare på friskolan Kunskapsskolan i Norrköping och jag kan försäkra Carl Tham att vi inte ägnar en sekund åt att gnugga händerna över alla sköna slantar som rullar in, det har vi dels inte tid till, dels upplever vi inte situationen som sådan. Vår ekonomi är lika kärv som andra skolors. Men många som jobbar här är besjälade av en strävan att göra ett bra jobb, att bli uppskattade av föräldrar och elever så att de vill välja oss och tala väl om oss. Många av oss vill nog att vi blir bäst, precis som personal inom flera kommunala skolor säkert också vill bli bäst. Jag är helt övertygad om att denna strävan även gäller ägarna till Kunskapsskolan. Jag hoppas att den också gäller huvudmännen för den kommunala skolan.
Vår existens är dock beroende av att vi blir valda och det är inte till någon nackdel för de som använder oss, d.v.s. det allmänna. Det är till fördel.