En insändare tycker att det är rent bedrövligt att kyrkogårdarna är igensnöade. En kyrkogårdschef ger rådet att “tända ett ljus hemma". En kyrkoherde anser att snön är en “sinnebild av frid".
För oss som måste förflytta sig med rullstol är tanken att kunna besöka gravar på vintern svindlande, när vi inte kan komma utanför bostaden under flera veckor på grund av dålig snöröjning.
Problemet på kyrkogårdarna är mer omfattande än utebliven snöröjning. Jag lämnade medlemskapet i Svenska kyrkan 2005, då jag inte längre kände mig välkommen. Jag hade vid flera tillfällen, bl a två begravningar, mötts av hinder till kyrkor och kyrkogårdar för mig och andra med rullstol. Det gick inte ens att vid en minnesstund i ett församlingshem komma in på toaletten.
Mitt intryck är att välkrattade grusgångar och välhuggna gräskanter är viktigare än att alla ska kunna ta sig fram och vara delaktiga.