Det finns förstås mängder med anledningar till att jag valt att engagera mig och fortfarande engagerar mig i Kristdemokraterna. De tre saker jag vill lyfta fram här är barnperspektivet, solidaritetstanken och arbetsmarknadspolitiken.
För oss kristdemokrater är det oerhört viktigt att barnens behov får stå i centrum när olika politiska beslut ska tas. Vi tror att barn behöver en stabil och trygg uppväxt och där spelar familjen en oerhört viktig roll. I de allra flesta fall vet föräldrarna bäst vad deras barn har för behov, därför ska inte politiker styra och ställa för mycket med familjerna utan de måste få ta sina egna beslut. Självklart finns det familjer där barn far illa och då måste självklart samhället finnas där med ett starkt stöd för barnen och familjen.
Barnperspektivet medför också att vi vill att FN:s barnkonvention ska göras till svensk lag enligt norsk modell. Behovet av det märks inte minst inom migrationspolitiken där det tyvärr fortfarande förekommer att barn utvisas till förhållanden som är helt oacceptabla. Men tack vare Kristdemokraterna är barn undantagna från försörjningskravet vid anhöriginvandring.
I den socialdemokratiska och socialistiska ideologin är solidaritet något man har med den egna klassen eller egna gruppen. För en kristdemokrat är begreppet mycket bredare än så. Vi menar att solidariteten är global och att vi alla har ett ansvar för att hjälpa dem på vår jord som inte har det så gott ställt som vi har det. Det gör att vi arbetar för ett effektivt och högt bistånd, idag har Sverige ett historiskt högt bistånd. Solidaritetstanken medför också att vi ser det som en självklarhet att Sverige ska vara ett öppet land för dem som söker sig hit undan krig, förföljelse och svält.
Ett svagt kort hos de röd-gröna handlar förstås om deras arbetsmarknadspolitik, speciellt när det kommer till ungdomsarbetslösheten. De röd-gröna vill fördubbla kostnaden för att ha ungdomar anställda. På det sättet sparar man 11 miljarder och sedan använder man en miljard i en "satsning" på ungdomsarbetslöshet. I Sverige har vi hög skatt på alkohol för att det ska supas mindre, hög skatt på tobak för att det ska rökas mindre och hög skatt på utsläpp för att minska utsläppen av växthusgaser. Med andra ord är det ganska uppenbart att antalet ungdomar i arbete kommer att minska om kostnaden för att anställa ökar.
Jag hoppas att barnperspektivet och solidaritetstanken kommer att stärkas i den svenska politiken i höstens val och att Socialdemokraternas huvudlösa arbetsmarknadspolitik röstas ned!