Visst hände det i början, innan man hade insett det orimliga, att man med våld försökte klämma dit en för stor bit i ett för litet utrymme. Alla förstår att det inte fungerar och då får man försöka fundera ut en annan lösning. Man skulle kanske kunna skapa mer utrymme om modellen tillåter, men det gör ju att de andra bitarna får mindre plats. Bättre då att försöka hitta rätt pusselbit, den som är lagom stor och som har rätt form, den som passar perfekt.
Att lägga pussel är att lösa problem, men det kan vara mycket svårt om man har väldigt många bitar och de har nästan samma färg. Det kan vara lika knepigt som att klara av ett livspussel, där dagarna ser ungefär likadana ut, dag efter dag, där det är svårt att få bitarna att passa ihop och där det känns som om det finns alltför många bitar att hantera. Kanske skulle det underlätta om några bitar hade annan färg, lite guldkant eller en röd, glad prick mitt i allt det enahanda. I det mänskliga pusslet kan det kanske vara nödvändigt att se efter om det går att ta bort eller förenkla sysslor och åtaganden.
För många människor är det inte bara tiden utan också pengarna som det kan vara svårt att få in i mönstret och det kräver ett evigt pusslande. Många har inte så det räcker till någon guldkant utan kan ha svårt att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Därför tror vi att vi på allvar måste ställa oss frågan: “Vad är det för samhälle vi vill leva i?"
Hur ska vi hantera vårt gemensamma samhällspussel? Ska de som kräver allt större bitar för att enkelt kunna hantera sin dag få lov att ta det utrymmet? Ska vi kanske se till så att alla får det dom behöver för att få det hela att gå ihop? Ska vi som sitter med många bitar med både guldkant och röd prick låta andra få några (om vi antar att det går att klämma in de bitarna i en annans pussel) så att dom inte bara sitter där med enfärgade och inte ser någon skillnad? För det fungerar ju faktiskt så att när någon får mer så är det någon annan som får mindre och inte är det så fint med ett helt pussel med guldkanter och röda prickar heller. Det är ju när det blir uppblandat med det enfärgade som hela pusslet blir vackert.
Vi kanske alla tjänar på att utjämna klyftorna. Vi borde allt börja prata lite mer om vad solidaritet mellan människor kan göra för oss alla och inte stirra oss blinda på vår egen välfärd, som om den inte hänger ihop med andras.