Hunden blev storpolitik
Konstnären Lars Vilks har skapat debatt med sina teckningar av profeten Muhammed där han avbildas som rondellhund. I bakgrunden hans verk Nimis vid Kullens strand. Foto: Björn LIndgren/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Installationen har utvecklats och förnyats genom andra människors försorg. Hotande Byggnadsnämnder, domstolar, vandaler, lekande barn, stödupprop och journalistiska skildringar har byggt vidare på Vilks ursprungliga skapelse av skräpvirke och bråte.
Vilks installation ?Muhammed som rondellhund" är en konstyttring i samma genre som ?Nimis". Efter de inledande bråken som uppkom i samband med att en hembygdsförening inte ville upplåta sina lokaler för Vilks teckningar av profeten som rondellhund, har konstnären kunnat luta sig tillbaka och betrakta hur andra byggt vidare på hans installation.
Nerikes Allehanda, demonstrerande muslimer i Örebro, utländska ambassadörer, bloggare, nätverk för ?fredliga muslimer", statsministern, kulturjournalister, terrorgrupper, SÄPO, sverigedemokraterna och många fler, har fogat nya bitar till Vilks ursprungliga konstverk.
Rondellhunden har blivit en politisk och brännande samhällsfråga.
På sin blogg www.vilks.net kommenterar Lars Vilks dagligen utvecklingen. Konstnärens blogginlägg blir flitigt motsagda, hånade och hyllade av läsarna.
Signaturen ?Sara" är kritisk: "Att provocera och ifrågasätta är ofta toppen, och kanske en av den moderna konstens viktigaste funktioner. Men som vit medelålders man från västvärlden luktar det bara översitteri och rasism. Det ser aldrig snyggt ut att sparka ovanifrån. Djävligt onödigt. Vi kan inte förutsätta att vi har RÄTT världsbild bara för att vi är från väst och är vita."
I sitt svar till "Sara" utvecklar Lars Vilks, på ett tydligt sätt, sina tankar bakom teckningen av Muhammed som rondellhund:
"Vare sig man är vit eller svart och oavsett kön bör man nog lägga sin röst på väst världsbild som ger utrymme för en kritisk och icke-fundamentalistisk attityd. Demokrati och jämställdhet är också svårt att välja bort. Jag kan inte tänka mig att svenska muslimer, som lärt sig att tänka själv, på allvar skulle hävda något annat."
Betraktat som enskilt konstverk är Vilks rondellhund en billig, ytlig och skräpig provokation och inte så mycket att bry sig om. Som installation har den emellertid utvecklats till en "röst på världsbilden i väst." Och då blir provokationen genast djupare och allvarligare.
Jag tror att Vilks längtar tillbaks till bråken om skulpturen "Nimis". Nog för att skånska byggnadsnämnder kan vara nog så besvärliga att ha att göra med.
Men i jämförelse med dödshot från (eventuella) irakiska terrorgrupper framstår hot om vite från byggnadsnämnden som rena Sörgården.