Hoten mot folkbildningens sjÀl
Louise Malmström
Foto: Fotograf saknas!
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Att man Àr intresserad av och vill granska studieförbundens verksamhet pÄ olika nivÄer Àr kanon. MÄnga har en diffus bild av vad folkbildningen sysslar med och har man inga egna erfarenheter av den Àr det lÀtt att tycka att man kan ta pengar dÀrifrÄn till annan verksamhet. En granskning kommer att lyfta upp studieförbundens mÄngfald i ljuset och verksamheten kommer att stÄ sig vÀl i konkurrens med mycket annat.
Att diskutera bidragssystemet Àr ocksÄ nödvÀndigt. Det Àr inte bra nÀr kvantitet riskerar att hamna i fokus pÄ bekostnad av kvalitet. Mot bakgrund av att kommunens bidrag till studieförbunden halverats de senaste tio Ären har man tvingat fram en kultur dÀr mÄnga timmar blivit en förutsÀttning för att kunna slÄ vakt om kvaliteten. Samtidigt har man blivit allt fÀrre som kan granska kvaliteten i all den verksamhet som pÄgÄr. Nu riskerar Àven det nya statsbidragssystemet att fokusera för mycket pÄ antalet genomförda studietimmar och för lite pÄ innehÄllet.
I Norrköping har vi ett mycket rikt, mÄngfacetterat och aktivt bildnings- och kulturliv i de olika studieförbundens regi. Studieförbunden Àr seriösa aktörer som inte hÄvar in nÄgon storkova eller vill lura till sig nÄgot. TvÀrtom bygger studieförbundens verksamhet pÄ lÄga arvoden och mÄnga ideella krafter. Skulle man vÀnda sig till mer kommersiella aktörer skulle man inte fÄ ut en brÄkdel sÄ mycket verksamhet för sÄ mÄnga - 7 239 cirklar/annan gruppverksamhet med 65 548 deltagare - som norrköpingsborna fÄr ut för de blygsamma summor som lÀggs pÄ studieförbunden.
En förÀndring av dagens system Àr alltsÄ vÀlkommen. Jag vill dock varna för den vÀg som en del i debatten redan slagit in pÄ. Moderaten Anna Lindgren frÄn Linköping skriver, hÀr pÄ Folkbladets debattsida och i en motion hon lÀmnat i riksdagen, att det bÀsta vore att dra ned pÄ bidragen och villkora dem. Matematik Àr okej, sömnad Àr det inte. Moderaterna vill alltsÄ gÄ in med pekpinnar och pÄ statlig nivÄ styra upp vad som Àr utvecklande för enskilda deltagare. Gör man det förfelas hela tanken med folkbildningen. Folkbildningen Àr inget komvux light. Folkbildningen Àr och ska vara ett alternativ till det institutionaliserade lÀrandet. I en tid av resultatfixering och rop pÄ mÀtbara faktorer stÄr folkbildningen för ett annat synsÀtt.
Folkbildningens viktigaste uppdrag Àr att vara en samhÀllspÄverkande kraft i en livaktig demokrati och att utveckla och stÀrka enskilda individer. Jag vill pÄstÄ att folkbildningen ocksÄ Àr suverÀn pÄ att hitta olika vÀgar för detta och att det ibland mycket vÀl kan ske genom att nÄgon lÀr sig sy tillsammans med andra och dÀrmed fÄr en tilltro till sin egen förmÄga Àven i andra sammanhang.
Att snÀva in det uppdraget och "bestÀlla" verksamhet Àr inte bara olyckigt eftersom mycket framgÄngsrik och vÀrdefull verksamhet riktad till grupper med lÄg utbildningsnivÄ riskerar att hamna utanför det definierade uppdraget. Men det Àr ocksÄ olyckligt eftersom vi dÀrmed slÄr in pÄ en vÀg dÀr studieförbunden mÄste leverera exakt det stat och kommun förvÀntar sig för att fÄ fortsatta bidrag. Vem törs bidra till en livaktig demokrati, till exempel genom att bjuda in till ett möte dÀr kommunalrÄdet ifrÄgasÀtts, nÀr man nÀsta dag ska möta samma kommunalrÄd och komma överens om uppdrag och pengar för fortsatt verksamhet? Drar vi den utvecklingen för lÄngt Àr det bara att packa ihop för studieförbunden. Matematiken kan kommun och stat bestÀlla av kommersiella utbildningsaktörer.