Högervägen skapar bara orättvisor
Högerregerandet började den förra hösten med ett antal präktiga skandaler. Med ens tvättades bilden av den nya mjuka högern bort.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò blev namn som förknippades med överklassarrogans. De ansåg sig vara medborgare som var höjda över sådant som att behöva betala TV-licens eller betala skatt för barnflickor. Detta innebar en trovärdighetsknäck för regeringen Reinfeldt.
Sedan följde hela följetongen med Carl Bildts internationella näringslivsengagemang som förenade internationellt storkapital med svensk utrikespolitik. Hans engagemang i en lobbygrupp för kriget i Irak som till sist ledde till att den svenska regeringen inte längre stämplar invasionen som folkrättsvidrig talar sitt eget språk. Likaså hans gamla åtaganden som styrelseledamot, lobbyist och dörröppnare för Lundin Petroleum som lett till att Sverige inte längre talar om folkmord i Sudan är ett annat tydligt exempel.
Vid sidan av detta så har en stor omfördelning av rikedomar inletts. I vårpropositionen 2007 går 47 procent av alla inkomstförstärkningar till den 10 procent rikaste delen av befolkningen. De hushållsnära tjänsterna som bland andra ger möjlighet till att skattesubventionerat anlita grillkockar, poolvakter och städpersonal i villor i utlandet gynnar, enligt riksdagens utredningstjänst, framförallt de som har en årslön högre än 645 000 kronor.
Avskaffad förmögenhetsskatt och en ny form av fastighetsbeskattning som framförallt gynnar ägare till stora villor i storstäder är andra tydliga exempel på den orättfärdiga fördelningspolitiken.
Facket utmanas rejält och syftet är självfallet på sikt att minska organisationsgraden. Då kan maktbalansen i arbetslivet rubbas. Den sänkta a-kassan, höjda a-kasseavgiften, de höjda avgifterna till facket och nu utredningen om obligatorisk a-kassa är led i detta arbete. Avskaffandet av den samlade arbetsmiljöforskningen i kombination med att en tredjedel av anslaget till arbetsmiljöinspektionen försvinner är andra belägg för hur löntagarnas ställning ska försvagas.
Det som regeringen har som en gratis pluseffekt är den goda utvecklingen i näringslivet. Den minskade arbetslösheten är ett resultat av den förra s-regeringens ekonomiska politik. Men väljarna tycks genomskåda högeralliansens försök att ta stoltsera med lånade fjädrar. Opinionsmätningarna talar sitt eget tydliga språk om att den folkliga förankringen för högerns systemskifte inte finns.
Det är ett samhälle med ökade klyftor som vi nu ser tar form. De rika får rejält med nya inkomster och förmåner, medan arbetslösa och förtidspensionärer jagas rejält. Socialdemokratin bör nu driva frågor om arbete, men också de om värdighet och utvecklingsmöjligheter på jobbet. Detta kopplat till rättvisan med att exempelvis inrätta en särskild miljonärsskatt där pengar går till fler lärare i skolan ställer politiken på sin spets.
Det måste vara riktigt att de rikaste ska vara med och betala för att lägga grunden för det livslånga lärandet som är grunden för framtidens näringsliv !