n Svar till sign Hjälp 3/3
Undrar om inte du allvarligt borde fundera över ditt yrkesval. Du tycker inte att en människa ska ha rätt till vård på sitt eget språk under sina sista år. "Hur kommer det se ut" frågar du. Som jag ser det kommer det se ut som så att både vårdtagare och -givare förstår varandra. "Hur går det med det svenska språket och våra traditioner?" frågar du vidare. Det handlar om människors sista levnadsår, är det inte lite sent påtänkt att börja försvenska dem då?
Min mamma var en av dessa kvinnor som kom hit i mitten av livet, började arbeta direkt med att bygga upp detta land och lärde sig aldrig svenska ordentligt. Det hon lärde sig, tappade hon under sina sista år. Med ålder och demens tappar man sina inlärda språk men behåller modersmålet. Något som du med din profession och långa erfarenhet borde vara medveten om. Lyckligtvis råkade hon inte ut för hemvårdare som dig. Dock hade hennes livskvalitet kunnat bli ännu bättre om hon hade kunnat kommunicera med personalen på sitt eget språk. Du skryter om att du är man, har mera "pondus och tas med större respekt jämfört med en kollega som är yngre och är kvinna." Min mamma ville mötas av vänlighet, saklighet och trygghet. Pondus och respekt fick hon nog av i folkskolan på 20-talet. Du kanske skulle omskola dig till väktare, polis eller dörrvakt, då skulle du säkert få mer utlopp för dina uppenbara behov, men inom åldringsvården hör du definitivt inte hemma. Eller varför inte söka efter det som din signatur tycks skrika efter, nämligen just hjälp.