Hemma hos Carl Swartz
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han var inte där förstås, och tur var väl det. Han dog ju 1926.
Men jag var i hans våning på Järnbrogatan, granne med Crescendo, vid det valv som bär hans namn.
Inbjuden av Föreningen Gamla Norrköping för att hålla ett föredrag om Folkbladets 100 år.
Det var mycket trevligt. Kunniga åhörare som verkligen kan sin stads historia.
Men det märkliga var att se våningen. Nu alltså föreningslokal för Gamla Norrköping.
Hyresvärden Ståhl kan inte ha en bättre hyresgäst på adressen. Där vårdas allt ömt och bibehålls, som på Swartz tid.
Som ett museum. Föreningen hade öppet två timmar på Kulturnatten och 65 besökare räknades in.
En möjlighet att se hur de riktigt välbeställda levde i Norrköping för hundra år sedan. Ungefär när Folkbladet började ges ut alltså.
Folkbladets och Carl Swartz historier är sammanlänkade. Vi skrev om honom. Självfallet läste han det.
Kritiska var vi förstås. Swartz var ju fabrikör och högerman. Men det fanns försonande drag.
Han höll emot de mer odemokratiska krafterna inom högern.
Carl Swartz föddes 1858 i Norrköping. Han studerade i Uppsala och i Bonn och kom sedan tillbaka för att överta faderns tobaksfabrik.
Men han blev alltså också en av landets ledande politiker. Finansminister 1906, det var han som införde självdeklarationen.
1917 utsåg Gustav V honom till statsminister. Det i en situation som närmast var revolutionär.
Revolution hade det ju redan varit i Ryssland. I Sverige var det hungerkravaller. Socialdemokraterna och liberalerna krävde allmän rösträtt, riktig demokrati. Inför första maj 1917 steg den politiska temperaturen ännu mer. Väpnade borgargarden var på väg att bildas.
Swartz förbjöd dem. Kom överens med Hjalmar Branting om att arbetarrörelsen skulle svara för ordningen under demonstrationerna.
Carl Swartz visade sig politiskt smidig. Efter valet kom han så att bli historisk. Genom att avgå.
Den förste ledande högerman som erkände parlamentarismen.
Om vänstern vinner valet får den bilda regering, gjorde han klart. Han frångick alltså principen att det var kungen som utser regering.
Gustav V var emot. Men det blev socialdemokrater och liberaler som bildade regering 1917.
Parlamentarismen segrade, inom några år fick även kvinnorna rösträtt. Carl wartz beredde vägen, kan man säga. Genom att stiga åt sidan.
Norrköping lär alltid minnas honom som en av stadens betydande kändisar. Han har ju själv också sett till att hans namn bevaras - genom donationerna.
Café Swartz. Den byggnaden skänkte han redan 1912 för att det skulle bli bibliotek.
Det känns fint att ha varit hemma hos honom. Våra berättelser har ju gått in i varandra så länge. Folkbladet skrev om honom redan 1905.
Och nu, precis hundra år senare, har vi gjort det igen. Det var bara det jag ville säga.