Hårda liv - hårda straff
Hårda straff och tuffare tag är gamla moderata profilfrågor. Av den nymoderata ompaketeringen av politiken syns inga som helst spår på detta område. Gammelmoderaterna fortsätter att "älska" poliser, fängelser och längre straff med minst samma frenesi som nymoderaterna numera "älskar" kollektivavtal, fackföreningar och AMS.
Tanken på straff måste handla om att få färre som återfaller i brott och färre brottsoffer. Gammelmoderaterna ropar fortfarande på fler poliser, längre straff och fler fängelser. Dags för socialdemokraterna att ta en diskussion om kriminalpolitiken, anser ledaren. Taggtråden är på Hall, ett av landets hårdaste fängelser.Foto: Björn Larson Ask/Scanpix
Foto:
I utredningsdirektiven sägs också att utredaren ska överväga om återfallsbrottslighet ska ge strängare straff. Fredrik Reinfeldt vållade stort rabalder när han för några år sedan, i sin roll som moderat talesman i kriminalfrågor, förde fram kravet på hårdare straff för återfallsbrottslingar. Han anklagades för att vilja införa den amerikanska modell som i folkmun och med en liknelse från sportens värld kallas för: "Three strikes and out".
Systemet är enkelt; tredje gången man döms för samma typ av brottslighet åker man in på ett mycket långt straff.
Socialdemokraterna har anledning att ta en rejäl diskussion om den framtida kriminalpolitiken. Det är inte alls självklart att partiet ska traska patrull och automatiskt ge sitt stöd till regeringens straffpolitik.
Ett minimikrav på socialdemokratisk förnyelse är i vart fall att kriminalpolitiken inte kan fortsätta att diskuteras avskilt från socialpolitiken.
Det är t ex ingen slump att de allra flesta gärningsmännen och offren inom våldsbrottsligheten är sprungna från det hårda livet på välfärdssamhällets bakgårdar. Människor med anständiga livsvillkor, hyggliga arbeten, trygg närmiljö och hyfsade inkomster begår och utsätts för relativt få våldsbrott. De sociala villkoren är avgörande för brottslighetens utveckling.
Att markera stenhårt mot vissa typer av brott och att skydda vittnen och brottsoffer på ett bättre sätt än idag, står på intet sätt i motsättning till en lika stenhård satsning för barns och ungdomars sociala livsvillkor och mot arbetslöshet och diskriminering.
Det slentrianmässiga förhånandet av tidigare generationers försök med en "humanare kriminalvård" bör likaså prövas mot den krassa verkligheten. Skapar dagens relativt hårda reglemente - för att inte tala om den moderata morgondagens straffsatser - verkligen färre återfallsbrottslingar och färre brottsoffer?