Har vi råd med ett traditionellt försvar?
På grundval av försvarsutredningsbeslut och pågående finanskris kan Sverige behöva implementera ett bredare förhållningssätt till försvars- och säkerhetspolitiska frågor, såväl nationellt och internationellt.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt försvarsminister Sten Tolgfors ska den bidra till att landets försvarsförmåga betydligt förstärks genom att försvaret får en mer än dubblerad tillgänglighet och användbarhet. Från försvarsmakten höjs däremot röster om att omställningen av försvaret går i sådan snabb takt att besluten inte hänger ihop och att konsekvenser inte hinner utredas på ett grundligt sätt. I ett internationellt perspektiv medför Sveriges försvarspolitiska linje ett trovärdighetsproblem. Det är inte i dag fastlagt hur en svensk hotbild kan se ut, varken på kort och lång sikt. Det borde slås fast att den tidigare alliansfriheten inte längre är en del i den svenska neutralitetspolitiken. I och med att Sverige är med i EU så är landet på så sätt försäkrade hjälp av EU:s militära försvarsapparat. Ett framtida starkt försvar inom hela EU bör leda fram till ett fungerande internationellt operativt agerande i tänkbara konfliktområden över tid, med en kombination av skyddsstyrkor och humant bistånd enligt principen 50/50. Det är nu hög tid att tänka konstruktivt och samordna militära operationer med humanitärt bistånd. Samordningen bör vara en ledstjärna för de 27 staterna inom EU. Frågor som verkligen bör ställas är dels om Sverige har råd med ett traditionellt försvar, dels huruvida begrepp som alliansfrihet och neutralitet skall bibehållas? Om det senare inte är en väl dold och maskerad bluff för det svenska folket i allmänhet och omvärlden i synnerhet. Tidigare har genomarbetade hotbilder och händelser i Sveriges närområde fått styra beredskapsnivån. I avsaknad av direkta hot borde försvarsmakten i huvudsak inrikta beredskapen och försvarsförmågan mot ett steg för steg förfarande där försvaret har möjlighet att bibehålla en könsneutral värnplikt med inbyggda begränsningar till tid och rum. Däremot bör försvaret fortsättningsvis prioritera rörlighet kombinerat med små och medelstora förband. I takt med att mänskliga rättigheter och internationell lag åsidosätts har det blivit ännu angelägnare med ett internationellt agerande i samverkan med FN enligt principen hälften skyddsstyrkor och hälften humantbistånd främst i form av skydd, sjukvård, livsmedel och rent vatten. Det är därför som den samlade insatsen borde vara uppbyggd kring både ett militärt stöd och humanitärt bistånd.