Han är på hugget
JK Göran Lambertz, en provokatör? Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
JK utses av regeringen och är i princip oavsättbar. Lambertz har innehaft sitt uppdrag sedan 2001.
Under år 2006 har han verkligen varit på hugget. I sin roll som statens advokat har han bl a fattat beslut som inneburit att en domare som ertappats som sexköpare kunde ha kvar sitt jobb, att tidningen Expressen fälldes för de falska uppgifter som de publicerat om Mikael Persbrandt och att ribban för vilka kränkningar som offentligt får uttalas om t ex judar, har lagts väldigt högt. Under det år som snart runnit ut har justitiekanslern dessutom hunnit med att i en radiointervju frankt hävda att ?poliser ljuger."
JK:s agerande i de fyra ovannämnda fallen har skapat mycket stor folklig publicitet. Lambertz har omväxlande varit hjälte eller skurk i ?folkdomstolarna" som dömt av hans agerande på insändarsidor och i omröstningar på tidningarnas hemsidor.
JK har med hjälp av professorn i medierätt Hans-Gunnar Axberger författat en kritisk rapport om tillståndet i rättsstaten. Det som särskilt retat några höga jurister är att det i rapporten hävdas att oskyldiga personer döms till fängelse i Sverige. Thomas Bodströms inkliv i debatten motiveras fram för allt av att han numera är oppositionsledare som justitieutskottets ordförande i riksdagen.
Hans syfte med att slå Lambertz i skallen är främst att slå Beatrice Ask i huvudet. Bodström kräver nämligen att justitieministern utan tidsspillan måste ta ställning i den strid som enligt Bodström pågår mellan ?rättsväsendet och JK." Att Bodström själv tillät sig flera års ?tidsspillan" är en sak som inte bör ligga honom till last. Politik är politik. Det tillhör spelet att oppositionen alltid är ädlare, snabbare, klokare och rikare än regeringen.
Om inte om fanns så inser man dessutom lätt att advokaten och målsägarbiträdet Bodström, skribenten och straffrättsdocenten Axberger och juristen och provokatören Lambertz står varandra nära politiskt.
Lambertz är solklart en provokatör, en enfant terrible som gärna retar upp delar av det juridiska/akademiska etablissemanget. Han är en riddare för offentlighetens idé och han har visat i sin egen praktik att han inte räds att ta upp svåra, känsliga och politiskt/emotionellt laddade ämne till debatt. Han har många gånger visat sig ha belägg för sina kritiska synpunkter. När han inte haft det - t ex i fallet med massmördaren Quick - har han offentligt tillstått sina felbedömningar.
Som politisk redaktör på Folkbladet känns det såväl instinktivt som intellektuellt riktigt att solidarisera sig med Göran Lambertz. Jag tycker det är bra med en JK som utnyttjar de friheter och möjligheter som hans livstidsanställning innebär. Om allt för mycket sägs mellan skål och vägg i etablissemanget stängs vi andra ute. Stängs många ute så blir besluten sämre.