Håll tummen i ögat på s och v
I dag samlas Finspångs kommunpolitiker för att fatta beslut om budgeten för år 2008. Jag kommer att vara på plats för att lyssna och rapportera. Finspång omsätter runt 900 miljoner kronor per år.För att få ihop resultatet på sista raden krävs en del besvärliga beslut som leder till minskade utgifter i storleksordningen 10-15 miljoner kronor per år.
Kortsiktigt har Finspång - vilket bör framhållas - inte några större problem. Ekonomin är inte särskilt ansträngd. Men långsiktigt finns det lite bekymmer att bita i, skriver Widar Andersson. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Foto:
Under hösten inleds en granskning (stöttad av proffs på området) av kommunens verksamheter. Syftet är att hitta och genomföra effektiviseringar av den kommunala driften. Det gäller att etablera fungerande styrsystem som innebär att kommunala resurser effektivt kan överföras från t ex grundskolan - när elevantalet minskar - och till äldreomsorgen; där behoven ökar.
I flera verksamheter kan man säkert samverka med andra offentliga och privata aktörer på ett mer begåvat sätt än vad som nu görs. Anderssons och Rehns åtgärdsplan kan ytligt sett förefalla vara mindre handlingskraftig än den borgerliga alliansens generella nedskrivning av nämndernas anslag och ramar.
Med ett sådant förfaringssätt som de borgerliga föreslår är det förvisso lätt att få till ett snyggt budgetdokument för stunden. Sådana beslut tenderar emellertid ofta att vara skrivna i sanden.
Kastar man ett öga i Finspångs ekonomiska uppföljning för det pågående budgetåret inser man nämligen snabbt att huvudproblemet utgörs av vissa nämnders oförmåga att hålla sig inom de ekonomiska ramar som politikerna bestämt. Prognoserna pekar på underskott på cirka två miljoner kronor vardera i de nämnder som ansvarar för skolan och äldreomsorgen. Till detta ska läggas de drygt nio miljoner kronor som behöver tillskjutas för att klara av de kommunanställdas löneförhöjningar.
Seriösa genomlysningar av sådant som hur medarbetarnas arbetstid används, hur pass effektivt lokalerna nyttjas och av hur kommunledningens styrning av verksamheterna kan förbättras, förefaller därför vara det mest begåvade sättet att angripa de annalkande underskotten i Finspångs kommunala ekonomi.
Oppositionen bör dock hålla tummen i ögat på socialdemokraterna och vänstern. Att ta itu med problemen "till hösten" får inte bli synonymt med att blunda för problemen.
Kortsiktigt har Finspång - vilket bör framhållas - inte några större problem. Ekonomin är inte särskilt ansträngd. Låneskulden är lägre än i de flesta jämförbara kommuner, kommunens borgensåtaganden är mycket begränsade, bostadsbolaget Vallonbygden har ett klart högre värde än de lån som finns i bolaget och Tekniska Verken är en god, outlöst kassareserv om problemen allvarligt skulle förvärras.
Långsiktigt finns det dock bekymmer att bita i. För att försöka bromsa och vända befolkningsminskningen krävs det framtidssatsningar på nya bostäder, utbildningar, ett breddat näringsliv och attraktiva arenor för nöjes- och fritidsliv. Man bör också undersöka möjligheterna till utökad samverkan med Norrköping/Linköping för att rationalisera den kommunala förvaltningen.
Förr eller senare måste man också ta tag i förnyelsen av Finspångs centrum. Det är bedrövligt att se tendenserna till förfall bara några kvarter bort från Kommunhuset.