Göran Persson och sexmoralen
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kan han säkert få en del applåder för.
Men att låta domstolarna bestämma över vad som är anständigt är förkastligt.
Totalitära regimer har alltid lagstiftat mot den syndiga nakenheten.
Det finns även svenska traditioner på området.
I april 1935 stormade polisen in på Färg och Form i Stockholm och sa åt Bror Hjort att ta bort fyra konstverk.
Skulpturgruppen "Man och kvinna" ansågs såra sedligheten. Ägnad att "verka för andras förförelse".
Det var inte första gången staten slog till mot "omoraliska" bilder och inte sista heller.
Arbetarrörelsen och framförallt kvinnorna fick kämpa för att få bort den pryda inställningen till sex.
Rätten till abort. Frisläppande av pornografin. Sexundervisning i skolan.
De här kraven hängde samman då. Syftande till ett erkännande av fria förbindelser - även för flickorna.
Angreppen var hårda från kyrkan som fördömde utomäktenskapligt sex och stämplade onani som hälsofarligt.
Pionjärer som RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen åkte land och rike runt och upplyste om hur man inte blir med barn.
Pionjärerna kunde inte förutse den kommersiella exploateringen och porren som industri.
Det är säkert ett vällovligt syfte att argumentera mot detta.
Liksom att diskutera att unga kvinnor enbart blir till objekt. I reklam, eller för den delen i t ex miss- eller lucia-tävlingar.
Men det är principiellt fel att göra staten till smakdomare.
Staten har gjort inskränkningar i tryckfriheten, som hets mot folkgrupp och förtal. Det är i sin ordning.
Men den här förmyndarattityden från statsministern är något annat.
Den politiska makten vill avgöra vad som passar sig "i det offentliga rummet".
Det finns en annan väg än censurvägen: Självsanering.
Låt oss som är ansvariga utgivare avgöra vad som är bra eller dålig journalistik.
Så ska tryckfriheten fungera i ett land med fria media. Det är också precis det som inträffat i den här frågan.
Den här "ökade sexualiseringen i medierna" ligger visserligen i linje med vad många påstår.
Vill man bara ropa i vindriktningen så kan man nog som sagt kamma hem en del applåder.
Men det betyder inte nödvändigtvis att opinionen har rätt. Sanningen är, som alltid, mer komplex.
För bara några år sedan kunde man tvingas se avancerade sexbilder på herrtidningsomslagen i mataffären. Så icke längre.
Dagstidningarna hade regelbundet en "badflicka" på bild under sommaren, även Folkbladet faktiskt. Otänkbart numera.
Däremot stämmer det ju att kvällstidningarna skriver mer om kändisar och deras relationer nu.
A har varit otrogen med B. Hade sex i dokusåpan. Hon har haft sex med både kvinnor och män. O s v.
Man kan ha synpunkter på det och media ska granskas kritiskt.
Men det är inte staten som med lagar ska bestämma vad som är anständigt.
Det var bara det jag ville säga.