Ge inte upp hoppet om fred
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kriget i Irak är förmodligen något som präglar hela vår nutidshistoria mer än vad vi tänker på till vardags. Dels är det kopplat till fler stora konflikter och är tongivande för världsordningen och den internationella politiken. Dels kostar det så mycket pengar att det i princip skulle kunna utrota all svält på jorden. Dessutom var invasionen olaglig.
Jag tror på FN, men visst känner jag frustration över att världens gemensamma institution för att skapa och bevara fred inte lyckas hantera Bush och hans hänsynslösa agerande. Situationen i Irak ger ytterligare rättfärdighet åt tanken om att det inte råder någon tvekan om att FN både ur effektivitets- och demokratisynvinkel måste reformeras.
Jag inser att det är fruktansvärt komplicerat att få något sådant till stånd, det är förmodligen inte en realistisk utveckling för en ganska lång tid framöver. Likväl är det något som måste kämpas för, annars skjuts processen ännu längre in i framtiden. Just med tanke på en sådan reforms komplexitet kan vi inte bara sitta och önska den, utan vi måste aktivt sträva efter den och förklara varför.
Vad det handlar om är till stor del att ta ansvar för att skydda de mänskliga rättigheterna och att visa solidaritet till kommande generationer, en typ av hållbar utveckling. Detta ansvar ligger på världssamfundet, på hela det internationella samhället. Det ligger på var och en av oss som inte tillhör de stridande parterna, utan som kan bidra till dialog. Dialog måste föras mellan USA och Irak precis som mellan Israel och Palestina.
Pessimismen inför världen kan ibland bli alltför lätt att överväldigas av. Alla kan vi drabbas av uppgivenhet och känslor av hopplöshet. Det är inte så konstigt när vi bevittnar krig och våld varje dag i nyheterna som vi dessutom får signaler om att vi inte kan påverka.
När man känner så här, vilket vi alla gör då och då, är det viktigt att andra påminner om varför det kan bli fred. Vi måste få höra det för att tro på det, för den dagen det inte längre finns tro på fred är den inte längre möjlig att uppnå.
En anledning till att känna optimism är alla bevis för att en fredligare värld faktiskt är möjlig. Tänk bara på alla fantastiska framsteg som gjorts under de senaste 50 åren, men som ofta glöms bort eller tas för givet.
Så nästa gång din kamrat känner att världen aldrig kommer bli fri från krig, var den som påminner om varför vi inte får ge upp!