Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, och dess kommunikationschef, Carl Sommerholt, besvarade (17/1) ett kritiskt inlägg av Torbjörn Staehr (5/1). Svaret har den lustigt klingande titeln "SKB fortsätter att göra det man alltid har gjort" - och det är kanske just det man inte borde gjort utan i stället varit öppna och lyhörda för varje tecken på svaghet i konceptet.
När idén om ett säkert slutförvar myntades på 1970-talet, så ansåg man detta möjligt bara för att man ansåg sig kunna luta sig mot ett koncept om en berggrundsstabilitet som inte skulle kunna äventyra ett förvar i berget under närmast evärdliga tider. Denna idé om total stabilitet rådde under 1950-60-talet i Sverige och dröjde sig kvar hos åldrande beslutsfattare in i 1970-talet. I modern geologisk forskning är detta gamla begrepp totalt söndersmulat och utmönstrat. Det är därför uppseendeväckande att SKB fortfarande krampaktigt klamrar sig fast vid denna chimär.
När därför kommunikationschefen skriver "På SKB arbetar 400 människor med i princip ett enda uppdrag - att ta hand om svenskt kärnavfall på ett säkert sätt såväl idag som i framtiden", så borde han istället, och i verklighetens namn, ha skrivit "på SKB arbetar 400 människor med i princip ett enda uppdrag - att till varje pris se till så att deras gamla slutförvarskoncept förhärligas och blir förverkligat".