Folkbildning i strykklass
Studieförbunden har tvingats till betydande omstrukturering och prioritering av verksamheten i länet på grund av det ständigt minskande stödet. Innan vi genomfört en enda studietimme eller kulturaktivitet har vi återbetalat hela eller delar av det kommunala bidraget i ex. fasta förhyrningar av lokaler och effekter av personalens löneskatteinbetalningar.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De nedskärningar som drabbat studieförbunden är ett allvarligt slag mot vår verksamhet. Än allvarligare är dock den attitydförändring vi upplever ha skett gentemot studieförbunden. Vår uppfattning är att folkbildningen inte enbart är en del av kultursektorn utan också en del av närings- och utbildningspolitiken. Att tala om "den kreativa sektorn" utan att se att det är just en sådan folkbildningen är, och har varit långt innan uttrycket blev på modet, menar vi är ett gigantiskt misstag. Inser man detta blir det också rimligt värna om folkbildningens unika särart som bygger på människors intressen och att fritt och frivilligt delta och påverka aktiviteter på olika sätt, att stödja inriktningen mot att ge mest till de som fått minst. I allt för stor utsträckning och för länge har politiken tenderat se folkbildningen som ett verktyg i samhällsplaneringen och därmed något man ska styra inriktningen av, trots att det både är en felsyn och ett brott mot statens och riksdagens tanke med folkbildningen. Studieförbundens studietimmar och kulturverksamhet och bidrag för främjandet av kommunernas kulturliv är därför en ren vinstaffär i ett kommunalekonomiskt perspektiv. Det finns beräkningar om att varje investerad kommunal krona i folkbildning ger tre eller fyra kronor tillbaks genom bl.a. statsbidraget. Det är ingen tvekan om att ytterligare nedskärningar kommer att få konsekvenser, många av studieförbunden har inlett eller står i begrepp att inleda processer kring att se över verksamheter som engagerar många, inte minst ungdomar, äldre och handikappade är grupper som omedelbart drabbas när det gäller deras möjligheter. Folkbildningen är inne i en stark förändring och reformering i syfte att bli än mer tillgänglig i människors vardag, gör investeringar i form av ökad mobilitet i verksamheten, fånga upp den hastiga tekniska utvecklingens utmaningar för många människor, förstärka det faktum att folkbildningen är landets största kulturdistributör. Inte minst sker det arbetet i stark konsensus med regionförbundet Östsam. Vårt mål är alltjämt att vara verksamma i hela länet i alla kommuner, men vi kommer successivt att bli tvungen rätta munnen efter matsäcken och som en konsekvens lägga en väsentligt lägre ambitionsnivå. Vår slutsats är att agerandet på detta område avseende nedskärningar, förr eller senare får konsekvenser för även andra sektorer i kommunens ekonomi, även s.k. kärnverksamheter.