Fler jobb & bättre jobb
Fler jobb betyder ett inkluderande arbetsliv - inkluderande för alla som kan och vill arbeta och är i arbetsför ålder. För yngre såväl som för äldre. För kvinnor som för män. För utrikes födda såväl som för inrikes. För mer generellt anställningsbara som för mer betingat arbetsföra.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Bättre" jobb betyder ett arbetsliv som främjar såväl hälsan som verkningsgraden i arbetsinsatsen, och därmed produktiviteten. Arbetarskyddet har länge varit ensidigt inriktat på att förebygga och begränsa ohälsa och olycksfall, alltså det negativa. Inte på att främja och belöna det goda, det livsvänliga, det kreativa och produktiva arbetslivet. Vårt land och vår värld genomlider just nu den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 30-talet. Människor förlorar inte bara sin inkomst. De förlorar också en viktig källa till struktur och innehåll i livet., och till kontakt, gemenskap och mening. Om situationen blir alltför långvarig förlorar många även sin psykiska och kroppsliga hälsa. Detta diskuterades nyligen vid en WHO/EU-konferens i riksdagshuset, om den ekonomiska krisens effekter på befolkningens psykiska hälsa. I ett inlägg från rikskronofogden Eva Liedström Adler framkom att mellan 400 000 och 600 000 svenskar är "överskuldsatta". De sitter fast i en kniptång där vägen till ett nollsaldo är synnerligen lång, mödosam och kanske helt oframkomlig. Och svårt överskuldsatta uppvisar enligt en undersökning en dramatisk ökning av sjukligheten. De är nio (!) gånger så sjuka som en jämförbar normalbefolkning. Men problem finns också hos den majoritet av svenska folket som har ett jobb. Enligt Statistisk Årsbok (2009), uppger 46 procent av alla manliga och 61 procent av alla kvinnliga arbetstagare inte kan påverka sin arbetstakt minst halva arbetstiden. Och 36 procent av männen och 32 procent av kvinnorna menar att de "aldrig, eller nästan aldrig" får stöd och uppskattning från sina överordnade. 38 procent av männen och 47 procent av kvinnorna anger sig ha monotona arbetsuppgifter, och 53 procent respektive 57 procent har "alldeles för mycket att göra." Ungefär var fjärde har för lite inflytande över sin arbetssituation, och 34 procent resp 41 procent känner sig trötta och håglösa. Det finns med andra ord åtskilligt kvar att åtgärda för alla berörda. För att så långt möjligt undvika en massarbetslöshet - som trots allt blivit ett faktum i många länder - har parterna förhandlat om en reduktion av arbetstiden och samtidigt avtalat om en motsvarande löneminskning. Regeringar har satsat hårt på utbildning för dem i utanförskap och för dem som riskerar att komma i ett sådant.. Vad man därutöver kunde och borde överväga är stora satsningar på sociala (kooperativa) företag, subventionerat arbete, nyföretagande i småföretagssektorn, och innovationer och deras nyttiggörande. Vad som alltså krävs är "fler" jobb, genom nyssnämnda och andra åtgärder. Men lika viktigt är det med "bättre" jobb. Vi behöver också en ny Saltsjöbadsanda för ett friskt och framgångsrikt Sverige.