Fascinerande
Hans Göran Perssons vandring från det enkla arbetarhemmet och till Rosenbad/Harpsund är ett stycke fascinerande nutidshistoria.
"Man måste hitta en person som förväntas göra motsatsen mot vad de sedan faktiskt gör", sa Göran Persson i måndagskvällens första avsnitt i dokumentären om den förre statsministern. Foto: Hans T Dahlskog/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det här är inget liv" sa Persson i en av dokumentärens intervjuer från 1996 - några månader efter det att han blivit installerad som statsminister. Snart nog skulle "det här" bli ett liv som Göran Persson växte in i, vande sig vid och i långa stunder trivdes med.
I en sekvens berättar Persson att han som nyvald statsminister, tog sin far och mor till Harpsund. Statsministerns lantliga residens ligger bara några stenkast bort från Vingåker där föräldrarna bodde. Som barn hade Göran Persson smugit i Harpsunds granhäckar för att om möjligt få se en skymt av Tage Erlander och hans gäster. Nu var han själv värd på den fina gården.
Reportern Erik Fichtelius frågade Persson om vilka reaktioner han fick från sina föräldrar. "Vad sa din pappa när han kom till Harpsund?" frågade Fichtelius.
"Han sa ingenting," svarade Göran Persson.
Faderns ordlöshet ska dock inte tolkas som om att han inte var berörd.
"Man talade inte så gärna om känslor i min sociala bakgrund," förklarade Persson.
n n Programmet gav också en del intressanta inblickar i Perssons politiska tankevärld. Hans metod för att utnämna statsråd avslöjade till exempel en taktik som känns väldigt omodern och tveksam:
"Man måste hitta en person som förväntas göra motsatsen mot vad de sedan faktiskt gör", sa Göran Persson.
Bland annat skulle "kärnkraftsvännen" Anders Sundström bli den som avvecklade kärnkraften och vänsterpolitikern Margareta Winberg den som tog itu med arbetsmarknadslagarna.
Som regeringsmedlem kan man självklart ibland få stå upp för beslut som inte helt stämmer med ens övertygelser. Sådana är politikens villkor. Den som vill ha en plats i änglakören ska välja andra arenor än regeringspolitikens.
Men de statsråd som rekryteras utifrån chefens målsättning om att de redan från start ska gå på tvärs mot sina uppfattningar gör sig sällan någon lycka i politiken. De förlorar i frimodighet och engagemang; de snöps och försvagas.
Perssons beslut att hålla den dåvarande socialministern Margot Wallström utanför den krets som beslutade om att maxtaxa för dagis skulle ingå i valmanifestet 1998, vittnar också om ett småskuret ledarskap. Margot och Persson skulle vara partiets frontfigurer i valrörelsen. Men hon fick inget veta om politikens innehåll.
n n Kort efter valet lämnade hon regeringen. Lojal som hon är förklarade hon sitt avhopp med att hon valde familjelivet framför ytterligare regeringsuppdrag. Hon kunde lika gärna ha sagt att hon inte ställde upp på att bli hunsad och utnyttjad.