Får vi ihop vår balansräkning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En stor del av välståndet växlas ut i diverse fördelningspolitiska välfärdssystem som ger svenskarna otroliga förmåner relativt stora delar av världens befolkning. De flesta av Sveriges drygt 1,7 miljoner ålderspensionärer lever på antingen anständiga eller mycket anständiga ekonomiska villkor. Vi unnar oss i snitt 25 betalda semesterdagar per år. Utslaget per person tas det ut ungefär 39 betalda sjukdagar per år. Några hundratusen av oss finns i betald arbetslöshet. Den faktiska pensionsåldern är strax över sextio års ålder och etableringsåldern på arbetsmarknaden (då minst 75 procent av en årskull är inne i arbetslivet) är så hög som 27 år. Till detta skall läggas avgiftsfria grundskolor, gymnasier och universitet, betald föräldraförsäkring och ett antal privata fringisar som klämdagar och avtalspensioner.
Ibland undrar jag över hur allt detta är möjligt?
Jag har absolut inget emot att vi har det som vi har det.
Men visst kan man undra över hur vi - på sista raden - får ihop vår balansräkning?