Eva Andersson bör säga ja till hyresgarantin
Eva Andersson, som här inviger en ny informationsskylt om Norrköping, och henns politikerkollegor bör säga ja till statens erbjudande om hyresgaranti. Foto: Niclas Sandberg/arkiv
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hyresgarantins syfte är att hjälpa människor som har betalningsförmåga men som saknar fast inkomst från ett fast arbete. Målgruppen kan t ex vara ungdomar och nyanlända invandrare som idag har svårigheter att komma in på den reguljära hyresmarknaden med hjälp av ett förstahandskontrakt.
Ledare
Kritiker till hyresgarantin har påpekat att den inte är särskilt "statlig".Påpekandet har visst fog för sig. Det är kommunen som skall garantera hyresvärden sex månadshyror i de fall som hyresgästen av olika skäl inte betalar sin hyra. För varje hyresgaranti som kommunen tecknar med enskilda hyresgäster och hyresvärdar, betalar staten 5000 kronor till kommunen. Det är således kommunen som står den största risken.
Kommunerna har emellertid redan idag ansvaret för att bistå medborgare som av egen kraft inte lyckas förhyra en bostad. Socialtjänstlagen är tydlig på den punkten. Garantiåtagandet kan i vissa fall säkert visa sig vara såväl billigare som effektivare än de biståndslösningar som annars måste tillgripas.
Att hjälpa fler av sina unga och nyanlända innevånare till ett stabilt förstahandskontrakt måste också betraktas som strategiskt klokt av kommuner som gärna vill växa i invånarantal.
Hyresgarantin är heller inte obligatorisk i så mening att kommunen är tvingad att ta på sig sex månaders ansvar för hyran för alla och envar som begär det. Regelverket för hyresgarantin slår fast att personen, för att komma i fråga för ett garantiåtagande, skall ha "betalningsförmåga" för lägenheten som ska förhyras.
Det finns naturligtvis ett partipolitiskt perspektiv på saken också. Socialdemokratiska politiker kan invända att en grundläggande förutsättning är att det finns några lägenheter att utfärda hyresgarantier för.
Regeringens iver att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter och ägarlägenheter och beslutet att slopa investeringsbidragen för hyreshusbyggande, går väl inte riktigt i takt med ivern att införa hyresgarantin.
Eller också är det schizofrena draget i regeringens hyresrättspolitik egentligen bara en synvilla. För en billig penning - 100 miljoner kronor - lägger regeringen ett ökat ansvar på kommunerna att hjälpa människor till egna kontrakt i de hyreshus som Mats Odell med andra handen är i full färd med att sälja ut från hyresmarknaden. Odell kan säga "Skyll inte på mig" och hänvisa till det kommunala ansvaret för hyresgarantin.
I Norrköping planeras dock mig veterligt inte några större omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter/ägarlägenheter. Hyresgarantins fördelar överväger därför dess eventuella nackdelar.
Tänker Norrköpings kommun rätt så bör Eva Andersson (s) och hennes politikerkollegor således säga ja till statens erbjudande om att ingå i hyresgarantin.