Så har då den palestinske presidenten Mahmoud Abbas lämnat in Palestinas begäran om erkännande och medlemskap i FN. Långt över 100 stater har redan diplomatiska förbindelser med den palestinska befrielseorganisationen PLO. Endast USA, några stater i EU och enstaka ministrar i den svenska regeringen, har fortfarande "problem" med den palestinska stat vars upprättande man samtidigt säger sig stödja.
En del säger att ett erkännande av Palestina är meningslöst, att USA ändå kommer att lägga in sitt veto i Säkerhetsrådet mot ett palestinskt medlemskap i FN. Detta stämmer inte. Ett formellt erkännande skulle äntligen sätta på pränt vad som faktiskt gäller för det framtida fredsavtalet, det som FN faktiskt slagit fast tidigare och som Israel inte skall få någon chans att slingra sig bort från. Små justeringar kan göras. Men ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem måste upphöra och blockaden av Gaza avslutas.
Om USA ensamt stoppar en inbjudan till Palestina att bli FN:s 194:e medlemsstat sågar man slutgiltigt sin möjlighet att spela någon som helst positiv roll i Mellanöstern. Här har EU sin chans att ta över rollen som ledande aktör och medla fram en slutlig och hållbar lösning på konflikten. Den svenska regeringen måste se till att EU tar denna unika historiska chans.
Även med en reducerat medlemsstatus i FN, av samma typ som Vatikanstaten, har staten Palestina helt andra möjligheter än nu att vara med i diskussionerna, föra sin talan och utnyttja FN:s rättssystem för att skydda sina medborgare. Därför är det en viktig markering att det palestinska inträdet i FN sker med så stort internationellt stöd som möjligt.