Ett viktigt val i Turkiet
Var det "En fest för demokratin" när hundratusentals människor härom veckan gick ut på gatorna i Istanbul för att stoppa den ansedde politikern Abdullah Gül från att i författningsenlig ordning bli vald till näste president i Turkiet? Ja, det tyckte i alla fall en stor turkisk tidning.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan hjälper det inte att AKP under sin femåriga regeringsperiod gjort mer för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Turkiet än något annat parti. Därtill är AKP det mest EU-vänliga av de turkiska partierna.
Bakom oppositionen skymtar den inflytelserika turkiska militären, som tagit Kemal Atatürks (1923-1938) alltmer otidsenliga statsfilosofi på entreprenad. Militären i Turkiet är visserligen ingen garant för demokrati eller mänskliga rättigheter.
Det var definitivt ingen fest för demokratin när Turkiets ÖB militär i ett nattligt memorandum förklarade att den inte kunde acceptera den kandidat som hade parlamentets förtroende. Eller när oppositionspolitiker förhindrade att majoritetens kandidat blev vald genom att bojkotta parlamentets möten.
Sekularism i turkisk tappning innebär inte religionsfrihet. Tvärtom trakasseras kvinnliga studenter och andra som bär slöja eller på annat sätt ger uttryck för en islamisk övertygelse. Inte ens premiärministerns fru kan täcka sitt hår i officiella sammanhang. Kristna symboler tycks inte oroa militären och den gamla politiska eliten i landet lika mycket.
Ett system som varken respekterar religionsfrihet eller yttrandefrihet har naturligtvis inte mycket med demokrati att göra, hur mycket det än hyllas av somliga kretsar inom och utanför Turkiet. Atatürk hade för övrigt inte mycket till övers för demokrati. Han var rätt och slätt en diktator och att landet kunde styras på något annat sätt föresvävade honom knappast. Det är paradoxalt att hans filosofi som syftade till att modernisera det då efterblivna Turkiet och göra landet mer västerländskt nu används i rakt motsatt syfte.
Parlamentsval är utlysta till den 22 juli. Möjligen blir det då också tillfälle för turkarna att välja president direkt, om författningen hinner ändras innan dess.
Pekar opinionsmätningarna rätt, kommer AKP att än en gång bli det största partiet i Turkiet. Men valsamverkan mellan de gamla partierna för att gå runt tioprocentsspärren kan beröva AKP majoriteten i parlamentet och därmed även regeringsmakten.
En seger för de nationalistiska krafterna och militären, vore inte bara ett bakslag för Europa. Det vore också ett bakslag för de moderata islamistiska krafter som försöker förena de radikala strömningarna i den muslimska världen med demokrati.
Skulle försöket misslyckas i Turkiet, blir det en signal till en rad länder från Pakistan till Marocko att den politiska vägen är stängd för islamisterna. Det kommer att ge ytterligare skjuts åt de militanta krafterna i den muslimska världen.