Ett år när nyheterna var många
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den största förändringen som skett i Sverige är naturligtvis valet. Efter det har politiken fått en ny inriktning och den politiska dagordningen har ändrats.
Några saker vi har berört i tidigare krönikor är försämringar i a-kassan, ny skattepolitik som gynnar de mest förmögna och privatiseringar av skola och sjukvård. Dessa förändringar har regeringen påverkat direkt som utlovat i valrörelsen.
Andra frågor är inte regeringens förtjänst. Att miljöproblematiken har blivit så uppmärksammad och toppar den internationella hitwwlistan är ett globalt fenomen. Detta har verkligen präglat det senaste året. Att olika produktionsbolag världen över skulle lyckas locka två miljarder tittare på en "rädda-världen-gala" känns inte alls lika sensationellt som det skulle ha gjort för drygt ett år sedan.
Andra internationella angelägenheter har dessvärre inte utvecklats till det positiva. Fortfarande dör människor varje dag i väpnade strider i mellanöstern. Varje dag rapporterar nyhetssändningarna om de blodigaste striderna hittills. Många svälter i Darfur, samtidigt som befolkningen äter ihjäl sig på snabbmat i det stora landet i väst.
Också på lokal nivå har förändringar skett. I Norrköping, liksom i många andra kommuner, har ett nytt parti gjort entré i fullmäktigeförsamlingarna. Sverige-demokraterna har förvisso inte varit så närvarande, men bara vetskapen om att så många väljare röstade på detta främlingsfientliga parti är en alarmerande utveckling för demokratin som vi måste ta på största allvar.
Vår blick i backspegeln för också tankarna tillbaka till den första krönikan i januari 2006. För mycket har också hänt i våra privata liv. Till vår fasa har vuxenpoängen skenat iväg. Teresa har återupptagit studierna och köpt bostadsrätt. Och Eva (som leder överlägset i denna liga) har både hunnit gifta sig och skaffa barn.
Dessutom har vi båda två fått kommunpolitiska förtroendeuppdrag. Som ni säkert förstår ser våra liv inte riktigt ut som de gjorde för ett och ett halvt år sedan.
Därför är detta vår sista gemensamma krönika. Vi hoppas att ni har känt både glädje och ilska när ni läst våra spalter, så som vi önskade i vår första. Tack också för den respons vi har fått!
Teresa kommer dock att fortsätta skriva krönikor, samma tid och samma plats.
Vi önskar våra läsare en fortsatt trevlig sommar med mycket sol!