Ensamvargen Rundgren
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inte särskilt konstigt. Om vi ska påverka staten i trafikfrågor eller landstinget när det gäller sjukvården är det en fördel om vi agerar samlat.
Debatt
Men det finns förstås ett men. Enigheten har inget egenvärde. I all politik, också den lokala, finns idé- och intressekonflikter. Därför är det oundvikligt att det ibland blir debatt och votering.
Det märkliga är att konfliktlinjen nästan aldrig överensstämmer med den så kallade blockgränsen.
De borgerliga kallar sig också lokalt för en allians. Framför allt moderatledaren Jörgen Rundgren framställer sig som ledare för ett samlat borgerligt alternativ.
Det är han kanske i retoriken. Men i verkligheten är han det knappast. Det framgick häromdagen när han och moderaterna presenterade sitt budgetförslag för nästa år. Och det framgår ännu tydligare om man sätter sig ner och studerar vad som hänt sedan förra valet.
Vi har haft drygt 110 omröstningar under mandatperioden. I ett par har vi socialdemokrater tillhört förlorarna. I ganska många fall har miljöpartiet och vänsterpartiet gått ihop. I några fall mittenpartierna. Men moderaterna är speciella. I nästan hälften av alla omröstningar företräder partiet en helt egen linje.
Vid knappt 20 tillfällen har de borgerliga stått enade mot den samlade vänstern. Men vid mer än dubbelt så många tillfällen har socialdemokrater och mittenpartister i förening röstat ner moderata förslag.
Om jag sedan studerar typen av ärenden vittrar alliansen sönder ytterligare. Under senare år har vi haft några stora stridsfrågor. Vi har röstat om skattesatsen, en satsning på kulturen, försäljning av bostäder och spårvagnar. I alla dessa frågor har moderaterna varit ensamma. När de borgerliga vid några sällsynta tillfällen enats har det mest handlat om yttranden i rikspolitiska frågor.
Verkligheten talar alltså ett helt annat språk än de borgerligas retorik. Det finns en stor värdegemenskap i kommunen. I åtskilliga frågor förmår vi samla in allas engagemang. Och när det blir strid, då är det vanligtvis moderaterna som skiljer ut sig.
Spelar det då någon roll? Om alla andra är i stort sett överens spelar det ju ingen roll vad moderaterna tycker ens efter ett maktskifte.
Nja, visst spelar det roll. För det första är det naturligtvis viktigt vilka som leder kommunen. Om det är viktigt med samling är det inte särskilt klokt att låta den som vill välja en egen väg gå i täten.
För det andra ökar självfallet moderaternas inflytande efter en borgerlig valseger. Mittenpartierna måste kompromissa. Det betyder att det kan bli en skattesänkning trots att majoriteten egentligen inte vill det. Det kan bli mindre pengar till kulturen trots att det egentligen finns en majoritet för en annan politik.
Nej, det finns egentligen ingen allians i Norrköping. I retoriken är Jörgen Rundgren kompis med mittenpartisterna. I den kommunala praktiken är han för det mesta en politisk ensamvarg.