En hyllning till avlägsna vänner
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I allmänhet är det förstås personer som växt upp med tidningen, men sedan flyttat utomlands.
Behovet av att ha koll på läget hemma tycks då ibland växa.
- Jag hänger med mer i vad som händer i Norrköping nu, än när jag bodde där, påpekade en av våra utlandsläsare.
Men det finns en hel del som är abonnenter på papperstidningen också, trots att de inte alls bor i spridningsområdet.
Och trots att de inte alltid får tidningen utdelad på morgonen.
Tyvärr har vår service till flera av de här abonnenterna försämrats på senare tid.
När postterminalen i Norrköping lades ner innebar det att en del av våra prenumeranter ett antal mil bort fick tidningen först dagen efter. Ändå är det knappast någon av dem som av det skälet sagt upp sin prenumeration.
Folkbladet är helt enkelt deras tidning.
Som Nisse i Trosa. En av våra trogna läsare som ofta hör av sig med pigga tillrop:
- Tidningen har aldrig varit bättre än nu, brukar han säga.
Nisse har verkligen ett hjärta som klappar för Folkbladet. Han har för länge sedan arbetat här och berättar gärna hur det var på den tiden när t ex Pekka Langer var en av medarbetarna.
Att Nisse numera ligger en dag efter med tidningsläsandet är förstås inget han jublar över.
Men att sluta abonnera är inget alternativ för honom.
Våra prenumeranter i Linköping får Folkbladet på morgonen. Men nu har vi fått problem att klara morgondistributionen till några orter i utkanten av stan, Sturefors och Vreta Kloster t ex. Tidigareläggningen av tidningsutdelningen från Linköping innebar problem för oss att klara transporten i tid. Därför tvingas vi nu gå över till postdistribution på dessa orter.
Abonnenterna där får alltså tidningen samma dag, men däremot lördagstidningen på måndag.
Att tvingas till försämringar för trogna abonnenter känns helt fel.
Men ibland måste man vika sig för de yttre omständigheterna.
Jag möter inte så sällan önskemål om att vi ska starta redaktioner på orter där Folkbladet tidigare funnits och t o m haft en stark ställning. Det är ännu många som minns när Östergötlands Folkblad verkligen var en länstidning.
Förfrågan kommer från ortsbor i t ex Åtvidaberg, Valdemarsvik och Söderköping.
Den sistnämnda skriver vi om ibland, inte minst på sporten.
Men att starta en redaktion på orten har vi hittills inte ansett oss ha ekonomiska muskler för.
Kanske var det fel den gången att ge upp konkurrensen.
Att vi kommer tillbaka på bred front med stora satsningar på de här orterna kan jag inte lova.
Men den här spalten är en hyllning till alla trogna Folkbladet-läsare som inte bor i spridningsområdet.
Det var bara det jag ville säga.