I dag genomförs ungefär 8 000 domstolsförhandlingar med hjälp av tolk varje år. Men enligt en undersökning från Domstolsverket ställer var fjärde domstol i Sverige inte krav på att de tolkar som används vid rättegångar ska vara rättstolkar.
Linköpings tingsrätt och Hyresnämnden i Linköping är två av dem. Brister i tolkningen äventyrar rättssäkerheten och kan få förödande konsekvenser för den enskilde. Därför är det av största vikt att domstolarna blir bättre på att anlita rättstolkar.
Under förra året använde de svenska domstolarna tolkar vid mer än 8 000 rättegångar. Att var fjärde domstol, däribland Linköpings tingsrätt och Hyresnämnden i Linköping, inte ställer krav på att rättstolkar anlitas när de köper tolktjänster är problematiskt.
Att tolka vid en rättegång kräver specialistkompetens av tolken. Många juridiska begrepp har en specifik innebörd som måste förstås av alla inblandade. Det finns 6 000 aktiva tolkar i Sverige, varav 1 000 är auktoriserade. Av de auktoriserade tolkarna är 200 särskilt utbildade som rättstolkar och har avlagt Kammarkollegiets prov i juridiska termer i det språk de tolkar till.
Bristen på rättstolkar framhålls ofta som det grundläggande problemet bakom att domstolarna inte oftare använder rättstolkar. En del av lösningen skulle kunna vara att domstolarna använder sig av tolkning via video i de fall det inte går att anlita en rättstolk som närvarar på plats. En tolk på plats är alltid det bästa alternativet, men en rättstolk via videolänk är att föredra framför att välja en icke auktoriserad tolk som finns i närområdet.
Dessvärre anger sex av tio domstolar att de aldrig använder sig av videotolkning. Samtliga domstolar i Östergötland uppger i Domstolsverkets undersökning att de sällan eller aldrig använder sig av videotolkning.
Tolkning via video är en enkel och inte särskilt kostsam åtgärd för att garantera rättssäkerheten. Alternativet är ofta att avbryta och kanske tvingas ta om en rättegång på grund av att tolkningen varit bristfällig - med klart högre kostnader som följd.
Ett annat problem är att Kammarkollegiets nuvarande auktorisering av rättstolkar inte utgår från det verkliga behovet. Exempelvis finns det inte en enda rättstolk i somaliska - trots att somalier utgör den största gruppen invandrare som kommer till Sverige i dag. Inte heller Kammarkollegiets planering för auktorisering av rättstolkar för de kommande fem åren innehåller några prov för somaliska rättstolkar.
Men vems är ansvaret för att det utbildas fler rättstolkar och inom fler språk än vad som sker i dagsläget?
Vi anser att domstolarna har ett stort ansvar som beställare av tolkningstjänster. På efterfrågan följer normalt tillgång. De måste ställa krav på att tolkar med rätt kompetens anlitas.
Det är hög tid att landets domstolar prioriterar kvaliteten när de anlitar tolktjänster.