Därför läser 007 inte Folkbladet
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Numera är det aldrig en slump när någon i en film ringer i en Ericsson-telefon eller susar iväg i en Toyota.
Det föregås av förhandlingar och det företag som betalar mest får synas. Ett tidens tecken.
Ibland är det drivet till det löjligas gräns. Exponeringen av Pripps Blå i en Jönssonligan- film minns jag som skrattretande.
Den stackars skådespelaren hade i vissa scener alla möda i världen att få rätt vinkel på ölburken så att varumärket var i blickfånget. Jönsson-ligan är ju inget annat än ytterst lättsam underhållning.
<B>?Saraband?</B>
Men nu visar det sig att Ingmar Bergman håller på med precis samma sak.
I förra veckan visades hans ?Saraband? i tv.
På sätt och vis en uppföljare av succén ?Scener ur ett äktenskap?.
Det finns alltid ett dramatiskt sug i det Bergman gör och jämfört med all skit som visas i tv är det här av hög kvalitet.
Samtidigt är det teatraliskt och förkonstlat, så uppenbart skrivet.
Man hör upphovsmannens röst snarare än rollkaraktärernas.
En ung flicka som talar som Ingmar Bergman, är onekligen ett udda sound.
Ingen fullpoängare alltså.
Det var däremot dokumentären som skildrade arbetet med filmen.
Intressant att få se hur regissören arbetar, hur den gamle giganten spelar före och uppmuntrar sina skådisar.
<B>Ingmars vin</B>
Och så kommer då alltså scenen där Liv Ullman sitter och rensar kantareller och den unga Julia Dufvenius kommer in genom dörren.
Det slutar med att de dricker vin och faktiskt talar med varandra, får kontakt.
- Är det en flaska vin de ska ha på bordet, frågar attributören, som ska fixa fram allting.
- Ja, inte fan ska de ha nåt jävla lådvin. Det ska vara Bardolino!
Vid tagningen är Bergman mycket tydlig:
- Se till att flaskan vänds mot kameran så att man ser märket, jag har avtal med Bardolino nämligen.
Se där! Den store konstnären tar kommersiella hänsyn i sina kameravinklar.
Kanske kommer det lastbilar med Bardolino till Fårö efter den scenen.
Muthärvan kring Vin & Sprit och Systembolaget får en oförväntad koppling till Ingmar Bergman.
Någon exklusiv smak för vin tycks mästaren inte ha.
Bardolino är ett billigt italienskt vin som många av oss köpt.
Hans smak för konjak tycks mer påkostad.
Liv Ullman tar fram en flaska Renault i en scen, självklart på ett sätt så att etiketten är väl synlig.
<B>Sångaren och tröjan</B>
Om jag inte sett dokumentären hade jag inte upptäckt produktplaceringen.
Det stör mig lite. Något prackas på mig utan att jag ska märka det.
Det känns som ett försök till hjärntvätt. Ett varumärke ska trummas in, utan att vi tänker på det.
När jag jobbade med ett direktsänt nöjesprogram i tv hade vi med en artist som kom till genrepet i en tröja med en känd logotyp i stora bokstäver. Producenten reagerade direkt :
- Den där tröjan tar du av dig när det blir sändning!
Vid sändningsdags kom sångaren ändå i samma tröja.
- Du får inte ha den där tröjan, sa jag ju!
En mumlande vresig protest blev svaret.
Precis när vi går ut i sändning tar han faktiskt av sig tröjan.
Bara för att flinande visa att han har en T-shirt under med samma jättelika bokstäver över bröstet.
<B>Önskad reklam</B>
Det här är många år sedan och jag förstod först inte varför sångaren absolut ville ha det där märket på tröjan.
- Han har skrivit på ett avtal, när han är med i tv så ska märket synas, förklarade producenten.
Sedan dess är jag misstänksam så snart jag ser ett varumärke på en kändis.
Vi översköljs med reklam ? som vi inte ens vet är reklam.
Det är ett faktum att annonsen i tidningen är den enda önskade reklamen.
Våra läsare efterfrågar annonser, läser dem faktiskt.
Tidningsannonsen har en helt annan kvalitet än det oönskade avbrottet i radio eller tv.
Också något helt annat än bunten med färgglada budskap som i dessa tider fyller våra brevlådor.
Produktplacering sysslar vi inte med. Det är därför James Bond aldrig läppjar på sin skakade, men inte rörda, Dry Martini samtidigt som han bläddrar i Folkbladet.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>