Uppdrag Granskning visade nyligen att Ikea använder sig av avancerad skatteplanering. Visst kan vi moralisera över företagets aktion, men det är också ett kvitto på hur det svenska skattesystemet missgynnat företagande och kreativitet.
Mellan slutet på 1800-talet och mitten av 1900-talet gick Sverige från att vara ett mycket fattigt till ett mycket rikt land. Framgångsföretag efter framgångsföretag skapades och växte sig stora både lokalt och globalt. Då präglades Sverige av låga skatter och fria regelverk.
Politiken radikaliserades under 1960-talet och framåt. De nya skattesystemen innebar att entreprenörer ibland tvingades betala mer än 100 procent i skatt. De nya företagen slutade växa fram, samtidigt som många entreprenörer och företag lämnade landet. Ikea och Ingvar Kamprad är verkligen inte ensamma om detta.
Framförallt sedan början av 1990-talet har förutsättningarna till företagande förbättrats, vilket drivit på framväxten av nya svenska succeföretag. Men flertalet av dessa, som till exempel som Spotify och Skype, har valt att flytta sitt ägande till andra länder. Än idag hämmar skatterna Sveriges framsteg.
Visst kan vi moralisera över företagare som lämnar landet, men alternativet är att skapa ett system som inte är så lockande att lämna. Vore det trots allt inte ett bättre alternativ?