Nyckeln för att både klara välfärden och att hålla ihop samhället är att skapa förutsättningar för en hög grad av delaktighet. Det är en målsättning som historiskt på inga sätt har visat sig vara ett ouppnåeligt mål. Ändå har samtliga regeringar under de senaste två decennierna misslyckats med att uppnå detta mål och inte kommer heller den nuvarande regeringen, enligt deras egna prognoser, att lyckas skapa en väl fungerande arbetsmarknad.
För faktum är att inte ens om regeringens uppreviderade prognoser går i uppfyllelse, så ökar inte sysselsättningsgraden med mer än någon procent, varför mer än hälften av de idag närmare 700 000 inskrivna på arbetsförmedlingen fortfarande kommer att stå kvar som arbetssökande. Då ska det också läggas till att finansminister Anders Borg, vid upprepade tillfällen, deklarerat att hela förutsättningen för att uppnå denna sysselsättningsnivå är att löneutvecklingen måste hålls tillbaka. Metoderna för att uppnå detta är också många.
Exempelvis är ett av jobbskatteavdragets viktigaste effekter att det inte bara skall göra det mer lönsamt att arbeta, utan att det även skall verka återhållsamt på löneutvecklingen generellt. Företag och organisationer får dessutom betalt av regeringen för att använda så kallade FAS-3-anställda till att utföra ordinarie arbetsuppgifter, arbetskraftsinvandringslagen och lex laval låter båda företag utnyttja utländsk arbetskraft till löner under svenska avtalsnivåer samtidigt som asyl- och anhörig-
invandringen låter ytterligare fylla på överutbudet av arbetskraft.
Regeringens lönedumpningspolitik kryddas därefter än mer genom att överutbudspolitiken kompletteras ytterligare genom att trygghetssystemen monterats ned. Via låga ersättningsnivåer tvingar således arbetslöshetsförsäkringen arbetslösa att snabbt söka ett nytt jobb - oavsett om de är överkvalificerade till arbetet eller ej. Till det tvingar sjukförsäkringen, vilken skall garantera sjuka en möjlighet att klara vardagen fram tills att man friskförklarats, genom allianens regelverk arbetsoförmögna att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
Denna politik bedrivs dessutom trots att historien tydligt visat att en rimlig arbetslöshetsförsäkringsnivå, en human sjukförsäkring, adekvata arbetsmarknadspolitiska program och utbildningar samt avtalsenliga löner för alla går att kombinera med full sysselsättning - bara hänsyn tas till att utbudet av arbetskraft också matchas med efterfrågan så att utbudets kvalifikationer också motsvarar efterfrågans behov.
Fram tills att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg inser att skadorna i välfärden måste tätas, att mer resurser och fokus måste riktas på utbildning, kunskap, kompetenshöjande åtgärder och lönevillkor - samt inte minst att detta måste kombineras med att kraftigt begränsa asyl- och den tillhörande anhöriginvandringen - blir det vår uppgift att fortsätta fälla regeringen.