Då blir jag så förbannad
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en skildring av alla de där vardagliga förtretligheterna som vi retar oss på hela tiden. En sång att känna igen sig i. Det där att vi stör oss på en massa småsaker hela dagarna. Retar upp oss på rena bagateller som tar en massa energi. Energi som vi hade behövt till viktigare ting.
Håll käft!
Själv irriterar jag mig t ex på folk som inte kan hålla käft när de går på bio. Här ser vi Polanskis The Pianist och det är en stark film, men det finns inte så värst mycket att garva åt i den här sanna berättelsen från ghettot i Warszawa.
Ändå sitter det några och fnittrar nervöst nästan hela tiden, och andra för samtal, tillräckligt högt för att vi ska höra vad som sägs. Sånt irriterar jag mig fruktansvärt på.
Men jag irriterar mig också på de i publiken som då börjar hyscha högt och ljudligt. Eftersom det inte hjälper gör det ju inte saken bättre, bara ännu fler störande ljud.
Jag har dock varit med om värre marodörer i biosalonger. En gång för några år sedan i Stockholm satt det en kille bakom oss vars mobiltelefon ringde flera gånger.
Påpekanden om att stänga av apparaten lämnades utan notis.
Mot slutet av filmen ringde han själv upp en kompis:
- Ja, tjenare de e ja, e på bio vid Medborgarplatsen, de e vel snart slut hära, ska vi ses sen?
Sedan följde en recension av filmen vi alla såg.
Han hade rätt i att det inte var någon vidare rulle, och tur var ju det.
Kallt om häcken
Jag blir irriterad när jag lägger två spänn i kaffeautomaten på jobbet och så strilar det ner en brunaktig sörja som ser ut som mellanting mellan te och något onämnbart.
Just när man behövde det där kaffet för att klara några timmar till.
När man ska hoppa på cykeln en isig morgon och man vet att man har två fina sadelskydd, men båda tycks försvunna.
- De ligger i ett skåp i plugget, berättar tonårsdottern.
Utan att närmare ange vilken nytta de gör just där istället för att värma min häck. Då blir jag irriterad.
Eller när det sägs att det kan ta åratal innan IFK spelar i Allsvenskan igen. Målet måste väl ändå vara att gå upp redan nästa år?!
Även efter den nödvändiga saneringen av kostnaderna har det här laget bättre förutsättningar än de flesta - alla? - i Superettan: Publik. Sponsorer. Träning på konstgräs. Allt. Utom ett fungerande lagspel.
Men bågen måste spännas! Vi måste våga sätta fram hakan igen.
Riskera ljudet av en sträng som brister och en fet smäll så det sjunger om det.
Fel i tidningen är också irriterande. I förra veckan körde vi samma horoskop två dagar i rad. Då fick man klart för sig att den där spalten faktiskt läses, det var ett antal som ringde. Till slut bestämde jag mig för att skoja lite med en som klagade:
- Nej, nej det är helt i sin ordning; faktum är att stjärnorna står just på det sättet att det är precis samma horoskop idag som igår, det inträffar ibland, så det är alltså inget misstag alls.
- Jaså! Det har jag aldrig hört talas om förut, så spännande, är du också intresserad av astrologi, i vilket stjärntecken är du född?
Men då var jag tvungen att flagga upp mitt skämt. Ironi är svårt, man får inte skoja med folk på det där sättet. Irriterar mig på mig själv.
USA-Skandia-Schyman
USA invaderade Irak för att landet hade massförstörelsevapen som hotade omvärlden. Det var en bluff och den enda supermakten kan nu inte ens få fram vatten till de stackars irakierna och inte garantera deras trygghet.
DET är verkligen irriterande.
Eller Gudrun Schyman som, visar det sig nu, i åratal systematiskt och noggrant sparat på kvitton för utgifter hon aldrig haft och fifflat till sig pengar. Och som nu beskriver det bedrägliga beteendet som SLARV. Det måste man ändå bli irriterad på.
Ber om ursäkt
Precis som Skandiadirektörerna som stulit och bedragit och lyxrenoverat våningar och gett till sina barn. När de ertappas säger de:
- Va?! Har jag verkligen gjort det så ber jag om ursäkt, det var inte alls meningen, så får det absolut inte gå till!
Då MÅSTE man få bli irriterad.
Men alla de där andra småsakerna ska jag från och med nu inte alls hetsa upp mig för. Vad är väl ett kvarglömt sadelskydd, ett pissigt kaffe, en idiot på bio eller ett fotbollslag på dekis? Jo, det sistnämnda är viktigt - riktigt angeläget, faktiskt!
Precis som Folkbladet är värd att hetsa upp sig för. En tidning som fyller hundra om ett år och som nu ökar upplagan. En tidning också värd att bli irriterad på, när det krävs. Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>