NHR (neurologiskt handikappades riksförbunds lokalförening) har många medlemmar med rörelsefunktionsnedsättning. De som är bosatta i Östergötland måste ställa sig frågan varför har vi inte rätt till hjälpmedel som ger oss möjlighet till ett självständigt liv?
Fler och fler av våra medlemmar får besked om att de ej har rätt till hjälpmedel som ger dem frihet att gå och handla mat, gå till frisören eller ta en promenad och att vistas ute i den omfattning man själv önskar.
Sverige har ratificerat FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning, det innebär att konventionen gäller även för landstingets beslutsfattare och de ska forma beslut och arbete efter konventionen.
FN-konventionen artikel 20 lyder: människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt och så oberoende som möjligt kunna förflytta sig på det sätt och vid den tid som de själva väljer. De ska ha tillgång till bra och användbara hjälpmedel, assistans och personlig service.
Vi undrar om landstinget är undantaget från kravet i FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning?
I NHR kämpar vi för att ge medlemmar möjlighet till träning och kunskap om hur de ska göra för att må så bra som möjligt, men de som behöver hjälpmedel måste kunna lita på landstingets stöd. Det kan inte våra medlemmar idag. Många vågar inte ta kontakt med landstinget när ett hjälpmedel har gått sönder för då beslutar landstinget att hjälpmedlet ska skrotas och något nytt blir det inte.
Under våren har landstinget beslutat att sälja ut sitt bolag Hjälpmedelscentrum. På vilket sätt medför en utförsäljning bättre hjälpmedel för personer med rörelsefunktionsnedsättning?